Intresset för det nya vård- och omsorgsboendet, Kooperativa hyresrättsföreningen Hemstranden Kotiranta, verkar vara stort. På vägen utanför står på onsdagsförmiddagen en lång rad av bilar parkerade. Inne i byggnaden blandas nyfikna besökare med representanter från kommunen och Riksbyggen.
– Det är både personal, sådana som inom kort kommer flytta hit och det är jättemycket ungt folk, säger kommunalrådet Sven Tornberg (C) om uppslutningen.
– Och många är positiva, över lag, tycker det är fint och ”vad roligt att mamma eller pappa ska få bo så här fint”, tillägger Cecilia Bergenudd, projektchef för Riksbyggen.
I det nya vård- och omsorgsboendet finns 80 lägenheter, med möjlighet till parboende i åtta av dem. I byggnaden finns också bastu, motionsrum och hörsal. För anhöriga finns ett övernattningsrum.
Byggnaden är besiktad och klar bortsett från några efterbesiktningspunkter som är kvar.
– Det är färdigt nu och vi flyttar in i februari, säger Suvi Järvinen-Valo, socialchef i Haparanda, innan hon fortsätter visa några besökare runt i byggnaden.
Några av de som tittar runt i lokalerna är Airi Bomström och Anneli Renfjäll.
– Inte för att man känner att det är aktuellt att bo här just nu, säger Airi.
– Men man vet ju aldrig, fyller Anneli i.
Anneli Renfjäll reagerar på byggnadens storlek.
– Jag tycker faktiskt det är för stort åt mig, man lever ju inte så här stort hemma, säger hon.
– Men det är fräscht och fint. Väldigt lyxigt att varje plan har eget kök och allmänna ytor, säger Airi.
Hon får medhåll från Anneli.
– Det blir ju helt annorlunda sedan med möbler och gardiner, nu ekar det.
Några andra som beslutat sig för att titta in när tillfälle gavs är Gösta och Lena Mäkitaavola. De bor granne med byggnaden.
– Vi har följt bygget i två år och det har varit så intressant, då var det kul att se hur det ser ut här inne, säger Lena.
Vad tycker ni så här långt?
– Det är så svårt att se när det inte är några möbler men det blir säkert jättefint, säger Lena.
I dagsläget är det inte aktuellt för paret flytta in på det nya vård- och omsorgsboendet, men om det kommer en tid då de inte längre kan bo hemma säger Lena Mäkitaavola att hon nog hade kunna tänka sig att bo där.
– Säkert, det är bara att flytta över gatan, ta handväskan och promenera över. Men vi hoppas det dröjer.