I Sverige finns 2,5 miljoner hektar torvmark som har påverkats genom exempelvis dikning främst under 1800-talet, detta oftast för att möjliggöra jord-och skogsbruk. När torven påverkats släpper den ut växhusgaser som koldioxid, metan och dikväveoxid. Totalt i Sverige mer utsläpp än all trafik inom Sverige, omkring 24 miljoner ton koldioxidekvivalenter, det konstateras i den nya forskningsrapporten "Emissioner av växthusgaser från brukad torvmark i areella näringar", som sammanställts av professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– Utsläppen av växthusgaser motsvarar en tredjedel av Sveriges rapporterade mängder växthusgaser, säger Mats Olsson, i ett pressmeddelande.
Han blev själv förvånad över resultaten.
– Nu när vi vet att torven från dessa dikade torvmarker läcker stora mängder växthusgaser inser vi att det finns ett klimatproblem som kan lösas genom att låta torven göra nytta.
Han ser många användningsområden för torv som energi, jordförbättring och strö till djur.
Samtidigt konstaterar Gränsälvskommissionen att torvfrågan är komplex och i ett yttrande till Länsstyrelsen angående planerad torvutvinning i Isovuoma i Övertorneå påtalar de att torv- och myrmarker är viktiga för att motverka konsekvenser av klimatförändringar som "skydd av myrmarker kan vara en av de kostnadseffektivaste sätt att förebygga klimatförändringen, jämna ut översvämningar genom att behålla vatten och bromsa vattenflöden samt ytterligare bidra positivt till ytvattnets kvalitet", skriver de.
Till torvtäkt får endast redan brukad torvmark användas, orörd torvmark får ej nyttjas.