I ett av rummen finns en hydroponisk (jordlös) odling med några växter – där ska det bli ett växthus, den gamla gymnastiksalen ska bli föreläsningssal, och i källaren finns den blivande gruvan. Utöver detta finns planer på vandrarhem och konferenser.
Bakom planerna står Niklas Järvstråt, och tanken är att det hela ska bli Moonbase Lappträsk.
– För att kunna komma ut i rymden behöver man vara självförsörjande, det är min målsättning för att visa att det går. Det skulle man kunna göra på månen, tror jag, men för att se att det funkar måste man göra det här först, säger han.
– Jag vill göra ett småskaligt självförsörjande system för ett litet samhälle.
Niklas Järvstråt har alltid varit intresserad av rymden och sci-fi. I tonåren läste han boken Revolt mot jorden som handlar om att månen är en straffkoloni som bryter sig fri och blir självständig. Den sådde något slags frö.
– När jag började bli klar med gymnasiet och funderade på vad jag skulle göra med livet såg jag tre saker. Familj och barn, jag har tre barn. Att förstå material och framför allt metaller i hög temperatur, det har jag jobbat med och tycker att jag fattar rätt bra. Och sedan hjälpa mänskligheten att komma ut i rymden, jag jobbar med månbasen nu.
Tanken på att skapa en månbas har Niklas Järvstråt haft länge. Han har tidigare försökt göra projektet till verklighet i en gammal gruva i Bergslagen. På grund av tillstånd som var svåra att få till fick han släppa den idén men tanken på en månbas fanns kvar.
– Jag började titta efter tillräckligt stora byggnader i Norge, Skottland och Sverige. Jag hade några rätt intressanta i Nordnorge, där fanns också övergivna skolor som var till salu. Sedan kom den här upp.
Han pratar om den tidigare skolan på Kauppila, Lappträsk, där nu Moonbase Lappträsk ska växa fram. Men det återstår en hel del att göra i byggnaden innan den är klar.
– Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska sätta igen alla fönster, i princip skulle jag göra det, för på en månbas är man under jorden och har inga riktiga fönster.
– Sedan vill jag försöka designa det lite så det ser hemtrevligt ut.
Förhoppningen är att allt ska vara klart till nästa sommar.
– Första steget är att få bostaden klar, nästa steg är vandrarhemsrum och sedan konferensanläggningen.
Anläggningen är uppdelad i tre delar; Forskning och demonstration, vandrarhem och konferens.
– Jag ser det egentligen inte som att det är någon avancerad forskning utan det är att knyta ihop tillverkningstekniker som redan finns och se till att det går att göra i liten skala, säger han om forskningsdelen.
– Sedan är det vandrarhem. Jag vill ju ha hit folk som tittar på det och ser att det ser bra ut. Det tredje är konferenser. Jag vill ha hit folk som hjälper till.
För att lyckas har han delat in den tidigare skolan i olika delar. Det är växthus, gruva, fabrik och boende.
– Jag hoppas att det ska kunna bli ett ställe man åker till när man vill syssla med självförsörjande system, framför allt rymdtillämpning.
Om man skulle komma till att man skulle skicka upp ett gäng personer till rymden för att testa bo där, skulle du vara på det?
– Ja, ingen tvekan. En anledning som jag brukar säga är att när man börjar bli gammal då kan det vara skönt med en sjättedels gravitation. Det blir inte lika tungt att ta sig runt, man kan spänna på sig vingar och flaxa med armarna så flyger man i stället.