Tillgängligheten till vård på Haparanda hälsocentral kritiseras. Och nu har ordet om att lista om sig spridit sig i staden.
En som riktar kritik mot hälsocentralen är 28-åriga Lydia Granvik. Hon är en av de unga kvinnor som erbjöds gratis vaccin mot HPV, en satsning för att utrota livmoderhalscancer i Sverige.
– Jag fick en tid i slutet av sommaren, men var tvungen att avboka den på grund av arbete. Då sa de att jag kunde boka om den direkt via 1177 eller telefon, men efter flera försök gav jag upp, säger hon.
I november tog hon tag i det igen eftersom det då bara erbjöds gratis vaccin fram till årsskiftet, något som senare förlängts. Hon ringde åtskilliga samtal till vaccinationsmottagningen som förklarade att de bett hälsocentralen lägga upp nya tider.
– Men till slut orkade jag inte vänta längre och bokade en tid i Övertorneå, där fanns det gott om tider. Jag åker hellre sju mil extra än att få ingen vård alls, säger hon.
Förutom kritik mot tillgängligheten finns de som upplever att man inte tas på allvar, när man väl får vård.
Patricia Lind är mamman som fick ta kampen för sin 20-åriga sons rätt till korrekt vård.
– Det började med att min son fick någon slags influensa och i samband med det diarré. Han gick med det en vecka och mådde inte alls bra, säger hon.
På hälsocentralen trodde de att det rörde sig om ett virus eller bakterie och gav honom antibiotika. Men han blev bara sämre och efter tre dagar sökte han vård igen.
– Han fick en kur till med antibiotika. När han efter tre veckor inte mådde bättre fick han ännu en gång antibiotika. Men det hände ingenting.
Efter fyra veckor hade han börjat rasa i vikt. De ringde då hälsocentralen igen som bad dem att vänta på att behandlingen skulle verka.
"Jag har hört fler som inte fått den hjälp de behövt", säger Patricia Lind som tog sin son till Kalix sjukhus då han sökte vård i Haparanda i sex veckors tid utan att få korrekt hjälp.
– Till slut hade det gått över fem veckor och han hade tappat 12 kilo i vikt. Men när vi fick prata med hälsocentralen sa de bara att han måste äta.
Patricia förklarade att han är matglad men att han på grund av illamåendet inte kunde få i sig mat.
– Det handlade inte om att han inte åt, det handlade om att de inte tog honom på allvar.
Till slut kände hon som mamma att det inte var hållbart längre och tog sin son till Kalix sjukhus.
– Han kunde inte gå upp ur sängen längre, han orkade knappt prata.
På sjukhuset gjorde de en datortomografi och såg att hela tarmsystemet var inflammerat. De skickade honom direkt till intensivvårdsavdelningen i Sunderbyn.
– Där behandlade de honom och hoppades på att det skulle gå bra.
Eftersom han var både undernärd och hade en kraftig inflammation behandlades han på sjukhuset i över en vecka.
– Tack och lov fungerade det. Han fick också en diagnos att han har en kronisk inflammation i tarmarna och medicin mot den, som han ska ta hela livet.
På sjukhuset hade de sagt att man inte ska gå mer än en vecka med de symtom som Patricias son hade.
– Jag tycker det är konstigt att de i Haparanda inte ens skickade en remiss till någon av sjukhusen.
Hon har efteråt tänkt på vad som hade kunnat hända om hon inte tagit honom till Kalix.
– Läkaren sa till mig att om det hade gått en vecka till kanske kroppen hade lagt ner. Han var så pass undernärd.
När han kom hem från sjukhuset skulle hälsocentralen i Haparanda kalla honom på provtagning. Nu har det gått över tre månader och ingen kallelse har kommit.
– Jag har hört fler som inte fått den hjälp de behövt. Så ska det inte vara, patienter måste tas på allvar.
Även Lydia Granviks pappa, som i december halkade hemma på gården och skadade ryggen, riktar kritik mot hälsocentralen.
– Jag fick hjälp i Kalix och försökte efter det få kontakt med hälsocentralen för att få sjukskrivningen. Jag ringde direkt de öppnade telefontiderna, men efter fem dagars försök fick jag inte ett svar.
I den automatiska telefonsvararen hade han alla gånger fått en tid då de skulle ringa tillbaka. Men inget samtal kom.
– Sen fick jag tips av en vän att vända mig till Övertorneå hälsocentral, säger han.
Janne Granvik valde att ändra vårdval och lista sig på hälsocentralen där. En dag efter det ringde de upp honom, på angiven tid.
– Jag sa mitt ärende till distriktssköterskan som skulle prata med läkaren och ringa upp. Tio minuter senare ringde hon och hade fixat sjukskrivningen åt mig.
"Man kan inte säga att man ska ringa upp men sen inte göra det, i fem dagar i rad. Hälsocentralerna har varit med om samma journalbyte, det kan inte hänga på det", säger Janne Granvik.
Han upplever det som nonchalant på Haparanda hälsocentral i jämförelse.
– Man kan inte säga att man ska ringa upp men sen inte göra det, i fem dagar i rad. Båda hälsocentralerna har varit med om samma journalbyte, det kan inte hänga på det, säger Janne Granvik.
Likt alla hälsocentraler och sjukhus i Norrbotten bytte hälsocentralen i Haparanda journalsystem i slutet av november. Men att den dåliga tillgängligheten skulle bero på det, är fler kritiska till.
– Det funkar på andra håll. Jag tror inte att det handlar endast om detta i Haparanda, säger Elisabet Spolander Merefält.
Hon är pensionär som tidigare jobbat inom regionen i över 40 år, under en period var hon även verksamhetschef på Haparanda hälsocentral. Nu oroar hon sig över vad som ska hända med tillgängligheten till vård i staden.
– Folk blir uppgivna till slut och möjligheten att lista om sig sprider sig. Det är tråkigt för hälsocentralen. Varje listad patient innebär en summa pengar och när de tappar patienter, förlorar de också intäkter.
Hon är noga med att säga att hon tror att personalen gör sitt allra bästa. Samtidigt känner hon en oro för den framtida vården.
– Det är tråkigt att det blivit så här. Jag vill att vården ska fungera för Haparandabornas skull. Regionen behöver gå in och titta på vad det är som sker här och hur de kan gå in och stötta hälsocentralen, säger hon.