Med teatern om Haparandafotografen Mia Greens liv startar en ny tradition. Sommarteatern i Taavolagården i Mattila, strax utanför Hapa-randa, planeras bli årligen återkommande och ska på olika sätt hylla Tornedalen.
Anne Angeria, som har skrivit och regisserar årets föreställning, har 15 års erfarenhet från historisk sommar-teater i Torneå och har gjort revyer på den svenska sidan av gränsen i tio år. En del av den ensemblen har hon med sig till Mattila. Det är en svensk föreställning, med inslag av finsk musik.
– Tornedalen är mitt paradis. Oavsett vart man åker så är det hit man vill komma, vara, andas och leva. Jag kände bara: Hur kan man hylla Tornedalen? Ja, genom att hylla personer som har gjort något för bygden.
Valet föll på Haparanda-fotografen Mia Green:
– Hon var en av Sveriges första fotografer, det är ju helt fantastiskt. Och hon valde att leva och verka här. Utan henne skulle vi inte ha bilderna av Haparanda från tiden kring första världskriget.
Mia Green växte upp i Skellefteå, utbildade sig till fotograf i Stockholm och kom 1894 till Haparanda där hon öppnade en fotoateljé. När Anne Angeria läste på om henne växte bilden av en mångsidig kvinna fram:
– Hon stöttade verkligen kvinnorna, tyckte att de skulle ha sin plats i samhället och rätt till lön som männen. Hon var en förkämpe på många sätt.
Anne Angeria har träffat många personer med anknytning till Mia Green för att kunna få fram en så äkta bild av henne som möjligt.
– Det finns ännu folk i livet som fotograferats av Mia, som varit granne, kompis med hennes barn, som minns henne.
Vilka sidor av henne vill du främst lyfta fram?
– Jag kunde ganska snabbt konstatera att Mia inte hade några kända skandaler, och när man skriver behövs det lite sånt. Jag behövde hitta människor och händelser i samma tidsanda som hon, som fick stå för skandalerna. Så Mia har fått bli en röd tråd i föreställningen. Skandalerna får hända hos andra, men Mia är på något sätt delaktig med den person hon var. Hon var en väldigt humanistisk person, som brydde sig. För henne var alla lika mycket värda.
För att ge lite mer närvaro i föreställningen har hon vävt in små detaljer som visar Mia Greens personlighet:
– Jag ville ha med lite kuriosa, som att hon gillade att framkalla nattetid, att hennes man hade daggmaskar i deras fina kristallskålar, och att hon hade Haparandas första cykel, saker som man kanske inte skulle ha vetat om man inte hade grävt lite.
Till sin hjälp har hon haft historiekännaren Lennart Lindfors, som bidragit med fakta.
– Det har gjorts många fina saker om henne, men vi vill hylla minnet av Mia på det här sättet, säger hon.
Mia Green är begravd i Haparanda och valde själv sin gravplats.
– Hon fick ändå leva i 79 år, på den tiden var det en ganska hög ålder. Och hon har lämnat fina spår efter sig.
Varför valde hon då att komma till Haparanda?
– Vi har kommit fram till att hon ville bredda sitt fotograferande här i händelsernas centrum, där det var mycket trafik över gränsen. Hon värnade dem som hade det svårt och fotograferade många krigsinvalider.
Sångerskan Carina Stenberg, som kommer från trakten och har ett sommarställe i Nikkala, har rollen som Beatrice Donner, disponentens syster. Hennes uppgift i livet är hålla ordning på sin bror så att han håller sig inom sin klass.
– Det är inte passande att han blandar sig med gårdsfolket. Jag är fröken, alltså ogift, berättar hon.
Carina Stenberg fascineras av Mia Green, en kvinna som var långt före sin tid:
– Hon var en väldigt modern kvinna. Bara att hon var yrkesarbetande trots att hon hade barn, och hennes sociala tänk. Hon samlade in pengar till välgörenhet, ordnade vårdinrättningar för gamla och var politiskt aktiv. Det finns så otroligt många bitar.
Disponentvillan där föreställningen äger rum har inretts i tidstypisk stil, med gamla kameror, en trattgrammofon, och Mia Greens fotografier.
– Publiken får komma in i den fina miljön till musik från trattgrammofonen för att komma i stämning, säger Anne Angeria som redan blickar framåt och som gärna tar emot förslag på vad nästa års sommarteater ska handla om:
– Det behöver inte vara någon känd person, det kan vara en mormor i Aapua eller var som helst, bara det finns fina och viktiga berättelser, och att det är någon som har gjort något för Tornedalen. Nästa år återkommer vi, och hyllar Tornedalen på ett eller annat sätt.
Fotnot: ”Mia Greens dagar” har premiär onsdagen den 18 juli och spelas till och med lördag.