Surrealism är stilen hon målar i och en surrealistisk livssituation är vad hon lämnat bakom sig, i hemlandet Syrien. Hon beskriver Syrien som ett fritt, öppet och fredligt land, ända tills kriget kom.
– Ingenting är som förut, kriget är hemskt, säger Raaha som av säkerhetsskäl inte benämns med efternamn.
Raaha har verkat som konstnär i 25 år och är utbildad konstnär i Frankrike. Men de senaste tre åren har hon blivit förföljd, hotad och hennes barn har också drabbats hårt. Raaha är en av Syriens mest kända konstnärer. Hon målar i surrealistisk stil och ofta naket, en stil som ISIS inte accepterade. Hon berättar hur de hotat henne och meddelat att hennes konst är förbjuden i landet, att hon måste börja måla andra konstverk eller lämnar Syrien. Raaha hotades också då hon vägrar bära islamiska kläder som täcker hennes hår och kropp.
– Jag är en fri konstnär med öppet sinne och jag tror på att värna det fria ordet genom konsten. Men det är inte längre möjligt i Syrien på grund av hot från terroristgruppen.
Hennes dotter är Syrens näst bästa simmerska och även hon drabbades av hoten mot mamman. Hon stoppades från att träna simning och sonen som går på konstskola har också fått hotfulla meddelanden.
– Jag följde min dotter till och från skolan varje dag, vi var alltid rädda. Vi tvekade länge men till slut blev hoten och pressen för stor så vi flydde. Vi sålde allting som vi har, pengarna räckte för mig och min dotter att fly, sonen offrade sig själv och stannade kvar. Jag önskar att vi kan återförenas.
Hon berättar om flykten, hur människosmugglarna sade att hon ser skandinavisk ut och därför ordnade resa och pass till Sverige.
– Jag tänkte inte på vilket land jag skulle till, jag tänkte bara på att fly.
Det blev en hemsk resa.
– Det var en mycket svår resa. Det svåraste var över Medelhavet, i dessa små båtar. Båtmotorn slutade fungera och den som körde visste inte vad han skulle göra, vi var borta i havet och varje gång någon andades var vi rädda att båten skulle sjunka. Varje ögonblick var ett dödsögonblick, alla skrek och var i panik, men min dotter var helt lugn hon kan simma och sade att hon räddar mig. Människosmugglarna sade att vi skulle vara 20 personer per båt, jag räknade till 50.
Nu har hon varit i Sverige och på Cape East i tre veckor. Hon drömmer om fyra saker.
– Att allt blir tryggt, att min dotter börjar studera igen, att vi återförenas med min son och att jag kan börja måla fritt igen, jag hoppas kunna öppna ett konstgalleri här.
Hennes tavlor är kvar i Syrien.
– Det gick inte att ta med dem i flykten, det hade aldrig gått på de små båtarna.
Hon hoppas att tavlorna ska kunna komma efter henne till Sverige.
– Jag vet inte hur, men det är tydligen mycket papper som ska skrivas på. Nu när jag inte är tillsammans med tavlorna betraktas det som stöld om jag tar dem hit utan tillstånd.
Nu har hon också träffat Haparandas kulturchef Jytte Rüdiger som hjälpt till med praktiska saker och ordnat ett rum på Folkets hus där hon kan måla.
– Rummet är tillgängligt åtminstone till december. Du kan måla här, hoppas du kommer känna inspiration här, säger Jytte Rüdiger.
I rummet finns fem målardukar att skapa nya konstverk på.
Raaha får tårar i ögonen.
– Jag vill tacka Sverige, alla människor här som ger mig möjligheter igen.