I Haparanda Folkets hus är livet en dans
Finska föreningens eftermiddagsdans lockar många. Mikko Tepsa, 87, dansar regelbundet.- Det är många som undrar hur jag orkar, men det är inget under. Jag tycker om musik och dans, säger han innan han bjuder upp igen.
Sade Seppäläs och Ristö Häckios dansintresse förde dem samman.FOTO: Kirsi Poikela
Foto: Kirsi Poikela
I går var det sista gången de manliga kavaljererna snurrade sina damer inför sommaruppehållet. Pauserna under Eero Ylisirkkas och Viennas orkester blev därför inte långa. De flesta som kommit ville njuta så mycket som möjligt av de finska rytmerna på dansgolvet.
Esko och Arja Niskanen, som var med och grundade Finska föreningen i Luleå i början av 70-talet, är helt eniga:
- Tango är favoriten.
- Det är för knänas skull, berättar Arja Niskanen som har dansat sedan hon var 17 år.
Umgänge och kondition
Valsens virvlande varvas med jenkka och humppa. För några timmar glöms krämpor och bekymmer och livsglädjen breder ut sig över dansgolvet.
- Man blir pigg och träffar människor. Om man får dansa kan man leva på det flera veckor, säger Arja Niskanen.
Mikko Tepsa, 87 år, har åkt över sex mil. Han började gå på dans för 26 år sedan när han förlorade sin fru.
- Det är väldigt roligt och uppiggande. Om man har ett ungt, vilt sinne då vill man flörta och dansa. Det är inte förbjudet fast man är gammal, säger han med glimten i ögat.
Spirande dans
Bussar från Rovaniemi och Uleåborg för dansanta pensionärer till Folkets hus. Intresset är stort oavsett på vilken sida om gränsen man bor.
Risto Häckiö från Uleåborg tittar förälskat på Sade Seppälä. De träffades i Folkets hus för tre månader sedan.
- Jag tänkte att jag måste hitta en danspartner som kan dansa bra, säger Sade Seppälä.
Ristö Häckiös steg och föring föll i god jord.
Fram till att danserna i Folkets hus börjar igen i höst ersätts parkettgolvet av en lite tåligare variant, på logen. Och var än blicken hamnar syns glädjen och ungdomen i pensionärernas ögon. Livet är en dans.
Så jobbar vi med nyheter