Hemvändare känner sorg över Haparanda

Margareta Laksonen är född och uppvuxen i Haparanda och besöker den forna hemstaden årligen. Hon fanns på plats på strandplan när aktivitetsplanen invigdes där för någon vecka sedan. Hon tycker att det är bra att det äntligen har hänt något där, men blickar ut över den tomma grusplanen och gräsmattan bredvid.
Liv i staden
- Det är med sorg i hjärtat man ser det här, att Haparanda centrum utarmas.
Margareta Laksonen berättar om hur det var förr, för runt 40 år sedan på strandplan, om hur det var en mötesplats och där turister campade. Både tält och husvagnar samsades om ytan och det fanns en stor strand med brygga. Ett sommarfik fanns ungefär vid nuvarande polisstationen. Camparna förde med sig liv och rörelse som smittade av sig även i centrum.
- Nu har centrum flyttat ut till Ikea. Inget ont om dem. De har varit ett jättelyft för Haparanda, men de måste se att det finns annat också. Nu står affärerna istället tomma.
Inget busliv
De semestrar alltid med husbil och hon tycker att det är tråkigt att det inte finns möjlighet att stå ett dygn vid strandplan.
- Jag kan inte förstå varför de har satt upp en förbudsskylt längs stranden som är den vackraste platsen i Haparanda.
Argumentet om att det skulle medföra försämrad boendemiljö för invånarna närmast håller hon inte med om.
- Jag har aldrig varit med om att det har varit något busliv när man har stått med husbilen en natt, säger hon och tillägger att de flesta campare är från medelåldern och uppåt.

Hemvändare känner sorg över Haparanda

Margareta Laksonen jämför med sina barndomsår i staden och hon känner sorg när hon återvänder.- Det var jättemycket affärer i centrum. Om du tittar där nu är mycket stängt.