Debatten om huruvida torv ska klassas som fossilt eller förnybart går het inte minst när företaget Neova som skördar torv i Haparanda nu också siktar in sig på torvmarker i Isovuoma i Övertorneå kommun.
– Torv är långsamt förnyelsebart, det växer tio gånger mer än vi skördar. Där vi för 15 år sedan grävde för att komma åt vatten vid en eventuell brand där har det vuxit igen, säger Henrik Oja, produktionsledare för Neova.
Övertorneå kommun, markägare och Naturskyddsföreningen har ställt sig negativa till en etablering i Isovuoma och Gränsälvskommissionen är tveksamma i sitt remissyttrande till Länsstyrelsen. Samtliga med miljömotiv som grund, bland annat att torvskörd ger upphov till utsläpp av koldioxid. Men nu visar en ny forskningsstudie att brukad torvmark är den största boven till utsläpp och därmed rekommenderas att bruka torvområden som redan är utsatta för mänskliga ingrepp exempelvis som dikning.
– Utsläppen pågår hela tiden från dessa dikade torvmarker, utsläppen upphör i samband med torvskörd och efterbehandling. De opåverkade torvmarkerna läcker inte och får inte heller användas som torvtäkter, de ska vara som de är. Ofta får man högre naturvärden efter torvskörd än före, också det är en viktig nyhet som forskningen kan stödja, men som få känner till, säger Ingrid Kyllerstedt, vid Svensk torv.
Ingrid Kyllerstedt konstaterar att torvutvinningen är reglerad med tillståndsplikt, löpande miljöövervakning, kontrollprogram, årlig miljörapportering, slutdatum och efterbehandling. I fallet Isovuoma har Neova utlovat en säkerhet på 300 000 kronor för att garantera efterbehandling av marken.
– Vi vill skörda torven som ligger och läcker växthusgaser, den orörda torvmarken rör vi inte. Det finns väldigt mycket missuppfattningar om torvutvinning. När vi skördar upphör utsläppen och det här gynnar också landsbygden då det ger arbetstillfällen, säger Henrik Oja.
Han går upp på en torvhög.
– Det här är energi, den här högen skulle Haparanda värmeverk klara sig på i omkring tre år. Vi säljer mycket lokalt men också till värmeverk i Norrbotten och Finland, hästägare köper också strö till sina hästar och torv används också vid odlingar som jordförbättring. Att skörda torven är väldigt likt höproduktion, vi fräser ytan, vänder och lastar till stack. Sedan säljer vi löstorv och bricketter.
Traktorerna kör nedanför högen, fyller skoporna och tippar dem i väntande lastbilar. Myren breder ut sig nedanför och på flera områden syns vegetation, 1,5 meter höga tallar och björkar.
– Där har återväxten börjat. Är det myr växer ingenting, nu blir det återväxt och skog. Ur markägarperspektiv är det bara vinst, de får ersättning för torven och sedan får de skog på marken. I Ljusdal skördades på 80-talet, nu växer där drygt två decimeter tjocka tallar, med hjälp av gödsling har det blivit en väldigt snabb återväxt.
Torvtäkten i Korpikylä är Sveriges största på 600 hektar mark. Torvskördningen inleddes på 80-talet och sysselsätter omkring 50 säsongsanställda samt transportörer. I genomsnitt lämnar fem till sex lass området varje dag.
– Vi har ett lager på omkring en meter kvar att skörda, säger Henrik Oja.
Henrik Oja har ett arbetsområde som sträcker sig från Kiruna till Umeå.
– Jag lär mig nya saker hela tiden, det är ett väldigt roligt jobb och det blir att åka runt mycket och hålla kontakt med allt från kunder till myndigheter, säger Henrik Oja.
Nu fortsätter torvskörden i Korpikylä och tillståndsprövningen fortsätter i Isovuoma.
– Det viktiga är att beslut fattas på fakta. Jag är stolt över det här och tror på det vi gör här, säger Henrik Oja.