Här förs tankarna till forna tider

Kulturveckan vid Kukkolaforsen för tankarna till forna tider.- Det går att känna historien, säger Tage Keskitalo, veckans mjölnare.

I den lilla stugan från 1800-talet finns ett snillrikt påfund. Långt ner på dörren finns ett litet handtag.

I den lilla stugan från 1800-talet finns ett snillrikt påfund. Långt ner på dörren finns ett litet handtag.

Foto: linda danhall

HAPARANDA2009-07-10 06:00
Kukkolaforsen brusar och kvarnens kugghjul knirrar inne i den gamla 1800-tals kvarnen. Vattnet skvalpar under golvets brädor och drivremmarna snurrar varv efter varv.
Allt inne i kvarnen drivs av kraften från vattnet som rusar i älven.
- Det känns billigt, allt drivs med vatten, vilken kraft, säger Tage Keskitalo.
Han häller i lite säd i mjölkvarnen och vrider på en ratt.
- Nu ökar vi farten, se så det dammar när mjölet kommer ut ur kvarnen.
Dygnet runt jobb
På 1800-talet gick kvarnarna dygnet runt. Två mjölnare jobbade skift för att serva traktens bönder med mjöl. Som betalning lämnades säd till staten och det var alltid kö in till kvarnen.
- Det är så häftigt tänkt ut allting här. Det är sant att det går att känna historien. Tankarna går till hur mjölnarna har slitit och levt.
En vecka varje år, under kulturveckan körs kvarnen igång igen. Keskitalo är veckans mjölnare.
- Det har ett stort värde att kunna komma hit och se hur det var förr. Roligt om anläggningen nyttjas också i nutiden.
Brasan knastrar
Urban Stål från Motala återvänder till sina barndomstrakter varje sommar. Han besöker gärna Kukkolaforsen.
- Vi burkar komma hit och vandra runt på området. Det finaste med Norrbotten är naturen och atmosfären. Det är fint att njuta av det tillsammans med min kära fru.
Inne i farfars-stugan huserar Kukkolas hembygdsförening.
Brasan knastrar i kaminen och överallt hänger handvävda vepor och mattor.
- En gång i veckan träffas vi och river trasor, stickar, väver och gör allt möjligt trevligt, säger Ulla Frankkela.
Trivsamt småprat
Vävgruppen består av sex damer som ibland får besök av Bengt Tossavainen.
- Bengt kommer och förgyller tillvaron för oss, det är så trevligt med en pratstund, säger Solveij Portin.
Småpratet och skratten surrar gemytligt i rummet.
- Ser ni handtaget på dörren där långt nere? De hade så många barn på den tiden att de inte kunde springa och öppna dörren hela dagarna, på det där viset kunde barnen själva gå in och ut i stugan, det var fiffigt, säger Frankkela.
Kulturveckan bjuder på många fiffiga och historiska arrangemang till Kukkolaforsens brusande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om