Katten Egons historia börjar inte som den ljusaste. Han föddes, ganska oplanerat, i ett stall. I jämförelse med sina syskon stack Egon ut. Kroppen var klumpig, och ögonen som hos en uggla. När Sophia Innala bläddrade bland kattannonserna i tidningen var det hans syskon hon fastnade för, men när hon kom till uppfödaren var det bara en liten katt med runda kinder kvar.
– När jag fick höra att han kanske inte skulle få leva längre, om jag inte tog honom, brast hjärtat, säger matte.
Och snabbt var beslutet taget. Egon gjorde flytten från Västerbotten till Norrbotten för fyra år sedan där han har blivit kvar. Från början bodde han hos Sophia, men efter att överskottsenergin började tas ut på sidengardinerna har han fått flytta till hennes föräldrar i Haparanda medan hon jobbar.
– Egon och pappa har blivit bästa kompisar. Han blir väldigt bortskämd, och följer med pappa var han än går.
Den gråvita katten har fortfarande ett egendomligt utseende och Sophia beskriver honom lite som den fula ankungen i H.C. Andersens berättelse. Än har han inte förvandlats till någon svan, men det är inte bara utsidan som räknas.
– Han är supersnäll och har verkligen ett fint inre, men jag är fortfarande chockad över vinsten, säger hon och fortsätter:
– Fast olika är bra, och det ligger rätt i tiden, nu när man inte ska vara som alla andra.
Egon som älskar allt ätbart har firat vinsten på bästa möjliga sätt – med kattgodis.