Margit Leikkainen jobbar själv på Smådjurstallet i Haparanda och kommer där i kontakt med många djurägare. Hon och många andra tycker att en djurkyrkogård behövs i kommunen där hundar, katter eller andra smådjur kan begravas. Därför har hon lämnat in ett medborgarförslag om en djurkyrkogård.
– Man kan ha sin egen plats där man begraver djuret och kan gå och tända ett ljus för sina bästa vänner som har gått bort.
I dag finns inget liknande.
– Många har frågat efter det och jag undrar varför det inte finns något. När det finns så många djurägare i dag tycker jag faktiskt att det är konstigt att det inte finns. Många bor ju i lägenheter så de kan inte begrava själva, säger Leikkainen som har sett hur fint det kan vara på en djurkyrkogård.
– Jag vet ju att det finns många söderut, det kan vara väldigt fint pyntat och de går dit och sätter ljus, kors eller någon gravsten.
Har du själv begravt ett djur?
– Ja, vi har ju mycket djur och har alltid haft. Vi bor i villa och kan begrava hemma på gården. Och på smådjurstallet kan vi begrava där på baksidan.
En plats att besöka sin gamla vän är dock vad hon önskar. En sådan plats finns till exempel i Stockholm. I huvudstaden finns det som kallas världens äldsta djurkyrkogård, där allt från gamla polishästar till kråkor har begravts. Där måste djuren kremeras innan man begraver dem. I ett reportage om djurkyrkogården i Allt om Stockholm berättar föreståndaren Erik Westerberg att flera tusen djur är begravda på en och samma kyrkogård.
Frågan om en djurkyrkogård på kommuanl mark ska utredas innan den tas upp politiskt.