Vi befinner oss i tvillingstäderna Haparanda/Torneå. Solen skiner och stadskärnorna har precis börjat vakna. Vid ett kafé i Torneå har Arja Holm bestämt träff med sina syskon. Hon kommer från Finland men har bott i Haparanda i 45 år. För henne är inte Nato-frågan solklar.
– Det är en svår fråga. Vi pratar hemma med min man och han säger också att det är positivt och negativt. Vi får lita på att de som förstår bättre tar ett klokt beslut, säger hon.
När vi möter människorna på gränsen har Sverige och Finland dagen innan lämnat in ansökan om att gå med i Nato.
Som bakgrund till ländernas beslut uppges det ligga ett förändrat säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands invasion av Ukraina.
Arja Holm är själv inte orolig för att någonting liknande det i Ukraina skulle hända i området hon bor. Samtidigt har tanken slagit henne. Hennes mamma var med om krig när hon var ung, det har också andra släktingar till henne varit.
– Farfar dog och pappas två bröder dog i kriget. De var 18 år, säger hon och berättar vidare att hennes mamma fick bo i skogen när de flydde.
– Jag har tänkt att jag ska inte fly någonstans. Jag har en dotter som sitter i rullstol, vi kan inte fly någonstans.
Hon har kollat att det finns skyddsrum i huset de bor i, och även om hon berättar att hon inte är orolig menar hon att man måste tänka tanken.
– Man måste ha den där tanken att ”vad ska man göra om det blir någonting”.
Arja Holm är tudelad när det kommer till Nato-frågan men hennes bror Leino Pietilä är klar över sin ståndpunkt. Han är för ett medlemskap.
– Man får kanske mer hjälp av de andra, säger han.
Vid ett bord på samma kafé sitter Jukka Kuusisto, från Kemi, med en kaffekopp i handen. Han är också säker på vad han tycker i frågan.
– Jag tycker att det är bra att de ansökt om medlemskap.
– Det är bättre att vara i en stor grupp än själv.
Innan Rysslands invasion av Ukraina har han inte tänkt på ett eventuellt medlemskap i Nato.
– Det som händer i Ukraina är fruktansvärt, säger han.
Jukka Kuusisto har tidigare spelat fotboll tillsammans med några ukrainare som han fortfarande har kontakt med via sociala medier.
– Jag frågade om de var i säkerhet, och de svarade att de lämnade området ganska tidigt. Men jag har hört att många personer inte kunde lämna tidigt, det är hemskt.
Vi rör oss en liten bit från kafét. På Victoriatorget står Hemmo Collin och tittar ut över gränsområdet. Han är till 99 procent positiv till ett medlemskap i Nato.
– Det är 40 år sedan jag gick min arméutbildning och efter det har jag alltid tänkt att vi ska vara med i Nato, säger han.
– Vi är för nära Ryssland, tyvärr. Och man vet aldrig vem som styr där och hur de styr. Vi har för mycket dåliga erfarenheter av Ryssland.
På en bänk vid samma torg sitter Mira Vainio-Savilampi. Hon kommer från Finland men bor i Haparanda. Hon är inne på samma linje.
– Vi vet vad Ryssland är kapabel till och Putin är där som ledare.
Samtidigt reflekterar hon också över eventuella baksidor ett medlemskap skulle kunna innebära.
– Det har ju sina bra och dåliga sidor, då måste vi vara beredd att gå ut i världen och hjälpa andra länder som är med.
– Jag vet inte om det på det viset är så smart alla gånger, men vi är ganska små länder och vi är bredvid Ryssland.