För att komma upp på hästen behöver Emmeli en lyft som hjälpmedel, det är inte alla anläggningar som har det.
Assistenterna Linn och Helena Tegelid håller stadigt i varsin sida av Emmeli Pettersson när tar hon sig in i stallet på Haparanda ryttare. Ponnyn Tilli är förberedd och tillsammans med ridläraren Tina Luthström och Emmelis mamma Monica går de mot ridhuset. Med hjälp av en lyft hissas Emmeli upp på hästryggen och dagens ridtur kan börja.
– I början är hon alltid lite knipig i benen men sedan brukar hon slappna av. Vi brukar prata om relationsproblem, då går det jättebra. Det är kul att höra på våra dilemman, säger Tina Luthström och skrattar innan hon börjar leda ponnyn.
Emmeli är en av drygt 300 flickor och kvinnor som lever med Rett syndrom i Sverige, enligt Socialstyrelsen. Tillståndet påverkar nervcellernas utveckling och funktion ”vilket leder till svåra motoriska och intellektuella funktionsnedsättningar”, står det på Socialstyrelsens hemsida. De flesta, 80 procent, har också epilepsi.
Emmeli bor i Kalix-Nyborg och började rida hos Kalix ryttarförening när hon var i tioårsåldern, men efter en steloperation av ryggen och i takt med att hon växte mer blev en lyft nödvändig för att kunna fortsätta med ridningen, någonting som inte fanns i Kalix då. Efter ett uppehåll fick familjen idén om att åka till Haparanda. Emmeli är nu 23 år och rider en gång i veckan.
– Hon blir glad när hon ser väskan. Direkt man tar fram grejerna och hon vet att ”nu är vi på väg”, säger Monica Pettersson.
– Hon är lycklig hela dagen när hon vet att ”nu är det riddag i dag”.
Emmeli hittade till hästarna och ridningen efter att mamma Monica genom RSIS, en intresseorganisation för de som kommer i kontakt med Rett syndrom i Sverige, såg att det var många andra med diagnosen som mått bra av ridningen. Även för Emmeli ser hon att det gjort skillnad.
– När vi hade ett uppehåll blev hon mycket stelare, säger Monica.
– Det är jättebra träning för balans och stabiliteten, för musklerna, och så är det ju roligt, säger hon och tittar på sin dotter som ler.
Emmeli Pettersson började rida i mellanstadieåldern.
Haparanda ryttare har cirka 250 ridande varje vecka. Tina Luthström berättar att de har elever med vissa funktionsnedsättningar som ingår i ordinarie verksamhet, men Emmeli är den enda som rider enskilt. Ridläraren tror att det finns fler personer med funktionsnedsättningar som hade mått bra av pararidning.
– Det skulle kunna gynna många, både som rehabilitering och habilitering. Det är en unik träningsform till häst, alla kan rida oavsett funktionsnedsättning, det går att anpassa ridningen efter förutsättningar.
Hon ser flera anledningar till att det fungerar bra.
– Dels är det djuret i sig, stallet är en lugn miljö och djuret ger också ett lugn.
– När hästen rör sig aktiverar man små muskler kring ryggraden och bålstabilitet som är svåra att träna upp annars, så det stärker verkligen alla de där små musklerna och det går att få igång ganska stor rörlighet i bäcken.
Med en lyft tar Emmeli Pettersson sig upp på Tilli.
Men det kräver också en viss typ av häst.
– Tanken är att vi ska skola in fler också, men det ska vara en trygg häst med en hov i varje hörn, säger Tina Luthström men menar samtidigt att det är utifrån eleven som hästen utbildas.
– Vissa kanske kan sitta upp själv men behöver andra hjälpmedel, då måste man träna in hästarna på det momentet. Jag tror vi har många hästar som kan fungera.
Hon tror att det är viktigt att kunna inkludera så många personer som möjligt i verksamheten.
– Det är jättebra att man kan ha en bredd på verksamheten. Det är så bra med stall och hästar men det har varit en otroligt homogen grupp så det finns många utvecklingsområden. Just dagverksamheten är den som vi kan öka på mest för kvällarna är fullspäckade.
Med större samverkan med exempelvis regionen, eller från andra håll, tror hon att fler som skulle må bra av ridning kanske skulle hitta dit.
– Att man kan se fördelarna med ridning från andra håll så man samverkar, det tror jag skulle gå bra.
”När hon vet att det är riddag börjar hon skratta redan på vägen till bilen. Hon är glad hela dagen", säger Monica Pettersson, till höger om dottern Emmeli.
I dagsläget besöker Emmeli ridanläggningen i Haparanda en dag i veckan. Kalix ryttarförening jobbar med att utbilda hästar som kan användas vid pararidning genom att exempelvis vänja dem vid lyften. Monica hoppas att verksamheten snart ska vara i full gång även där.
– Om det kommer igång i Kalix också är förhoppningen att vi kanske då också kan utöka så att hon skulle kunna vara två gånger i veckan.
Men att åka de där milen till grannkommunen är värt det för att Emmeli ska kunna rida, menar Monica.
– Absolut, hon har inte så många fritidsintressen.