I Norrbotten lever mer än vart tjugonde barn i ekonomiskt utsatta förhållanden. Men i Haparanda, där barnfattigdomen under många år varit den högsta eller bland den högsta i länet, var den totala andelen barn i ekonomisk utsatthet 16,8 procent. Siffrorna sammanställs av SCB med fördröjning och 2019 års siffror redovisas först i januari 2021. En dyster siffra, men som i sig självt inte berättar hela sanningen.
– En sak som påverkar vår statistik, men som inte syns är att många föräldrar jobbar inom industrin på finska sidan. De barnen lever inte i barnfattigdom, men deras föräldrars inkomster registreras inte för att de betalar skatt i Finland, säger socialchefen Suvi Järvinen-Valo.
Hon har arbetat inom Haparanda kommuns socialförvaltning sedan 17 år tillbaka. Den 1 september tillträdde hon som socialchef.
– Vi har en lång vana av att arbeta med fattigdom, våra siffror har sett ut så här alltid, säger Järvinen-Valo.
– För oss handlar det om att samverka med näringslivet och internt i kommunen och med andra myndigheter. Vi jobbar målinriktat för att nå en jämställdhet så att alla barn ska få det de har rätt till.
Hon lyfter fram flera saker i Haparandas samhällsstruktur som ligger bakom att Haparanda har både hög andel barnfattigdom och låga inkomster.
– Vi är en handelskommun utan industrier där många jobbar deltid inom handel och med lägre betalda arbeten inom omsorgen och skolan. Vi jobbar med att nå heltidsmått till alla inom vård och omsorg för att bland annat skapa en jämställdhet, säger Järvinen-Valo.
Samtidigt rör det sig om 80 barn per månad 2020 som berörs av försörjningsstöd, en nivå som legat stadigt de senaste fem åren, berättar Suvi Järvinen-Valo. Hon understryker att saker förändrats från 2018, vilket är det senaste index som finns.
– Där räknades alla barn till nyanlända in och siffran har säkert sjunkit sedan dess. Den största andelen de senaste två åren handlar om familjeåterföreningar, säger Järvinen-Valo.
När civilminister Lena Micko (S) gästade Haparanda under den gångna veckan lyftes bland annat frågan om lärosäten.
– Vi tog upp en möjligheterna till etablering av lär- och utbildningscentrum kopplade till universitetet och hur viktigt det skulle vara.
I samtalet med civilministern kom även möjligheten till utlokalisering av myndigheter till Haparanda upp som ett sätt att lyfta utbildningsnivå och skapa arbetstillfällen.
Finns det en stämpel på Haparanda som fattigkommun?
– Det vill jag inte tro att det finns. Jag tror att stämpeln är att vi är en handelsort fortfarande. Sen har vi stora utmaningar i att vi ligger lågt eller högt, i allting som har med ohälsa och negativ samhällsbild att göra. Men jag tror inte att det speglar bilden utåt, säger Suvi Järvinen-Valo.
Men pratar man om det i Haparanda?
– Haparandaborna själva pratar nog om att det finns en fattigdom i vår kommun. Sen vet jag att många familjer smo flyttar hit trivs här och flyttar inte härifrån.
Vad skulle krävas för att nå under 10 procents barnfattigdom, tror du?
– En stor industri som innebär arbetstillfällen där du inte behöver universitetetskompetens i bagaget. Många av våra mammor och pappor åker idag till gruvorna i Malmfältet, säger Suvi Järvinen-Valo.
Något som kan innebära en stor förändring för Haparanda sker, om allt går som det ska, 21 april nästa år.
– Då åker första tåget från vår tågstation ut mot världen. Då kan du ta dig från Haparanda ut i hela världen.