I december 1924 skrevs det i både lokaltidningarna och rikspressen om ett drama som utspelade sig på Seskar-Furö. I Dagens Nyheter kom det att kallas för en Robinsonad.
Lördagen den 6:e december 1924 begav sig en bondson tillsammans med tre arbetare från Seskarö ut över isen till Seskar-Furö för att hämta ett 15-tal dragrenar som varit på sommarbete.
När det senare under dagen blev storm och isen bröts upp så blev männen kvar på ön. Planen var att lämna ön senare samma dag och med sig hade de bara några smörgåsar.
Två dagar senare började anhöriga bli oroliga och på tisdagen lyckades fyra män från Seskarö ta sig över till ön med hjälp av en iseka. Med sig hade de mat för några dagar.
När vädret blev sämre igen kunde de inte ta sig tillbaka till Seskarö och även de som kommit för undsättning blev fast på ön. Maten de hade med sig skulle inte räcka långt när de nu var åtta personer. Men då det fanns fiskestugor fanns på ön kunde männen i alla fall söka skydd mot stormen.
NSD kunde torsdagen den 11:e december 1924 rapportera om dramat. Senare samma dag tog den tidens komminister från Svenska kyrkan på Seskarö kontakt med militären i Boden och begärde hjälp.
Militären skickade under nästa dag ett ambulansflygplan till Seskar-Furö för att ta reda på läget och se om de hade möjlighet att hjälpa männen.
När planet hade passerat Seskarö på 1000 meters höjd gick de ned till 25 meter och cirkulerade runt ön för att undersöka situationen. De såg ingen båt men fyra män som befann sig vid en fiskarstuga.
På grund av den kraftiga blåsten och drivisen kunde de inte landa men kastade ned två säckar med mat och förnödenheter som skulle räcka i fyra -fem dagar. Flygningen beskrevs i tidningen som en "vacker flygbragd".
Trots att flygplanet slängde ner matsäckar på ön fick männen slakta en av renarna då säckarna med mat hamnat i havet.
Senare under samma dag lyckades en del av männen ta sig tillbaka till Seskarö efter en riskabel färd med isekan genom den uppbrutna isen. Men tre män var fortfarande kvar på ön då båten inte kunde bära mer och Seskaröborna började bli riktigt oroliga för de kvarvarande.
Några Seskaröbor försökte sig på ett nytt räddningsförsök med en iseka men gav upp då en snöstorm gjorde läget riskabelt. Även ambulansflygplanet gjorde ett nytt försök men tvingades vända på grund av stormen.
Lördagsmorgonen den 21:a december försökte flygplanet från Boden med ett räddningsförsök igen. När de på låg höjd passerade Seskar-Furö sågs de tre kvarvarande männen springa omkring viftandes med armarna. Precis när man kastade ner nya säckar med mat började motorn att hacka och flygplanet tvingades styra tillbaka.
Männen hade i alla fall mer mat nu och slapp slakta en ren till som de hade planerat att göra. Under den kvällen blev det mycket kallt vilket gjorde att isen växte snabbt och natten mot söndagen lyckades männen ta sig tillbaka över isen till Seskarö.
Männen kom alla oskadda från den ofrivilligt långvariga vistelsen på ön men de ska ha nämnt att bristen på salt varit besvärande. Det så kallade Robinsonäventyret 1924 varade i 15 dagar och slutade med att alla utom en ren överlevde.
Karl-Erik Nyström i Haparanda är gammal historielärare vars pappa var renägare och bekant med Oskar Brushane, en av männen som blev fast på ön. Brushane jobbade som renskötare på den tiden.
– Jag tycker det är märkvärdigt att denna händelse inte fått mer uppmärksamhet här i trakterna. Bara att de skickade ett flygplan var ovanligt på den tiden, säger Karl-Erik Nyström.
Han berättar även om en avlägsen släkting, Martin Nyström, som också var med på ön och var svåger till Oskar Brushane. Någon annan som har koppling till Martin Nyström är barnbarnet Sten Nyström i Haparanda.
– Min farfar jobbade ihop med Oskar. De var vana att vara ute i naturen så det klarade av vistelsen på ön förvånansvärt bra enligt min farfar, säger Sten Nyström.
Det var inte långt efter första världskriget som männen blev fast på ön och militärflygplanet ska inte ha setts som räddning från de som befann sig på ön.
– På ön trodde man inte att de kom med mat utan där trodde man att de skulle bli anfallna. Farfar hade någon dag innan bytt till sig en pistol mot ett renskinn så han var redo att skjuta om det behövdes.