I början på 2000-talet visste alla att Ikea blickade norrut. När landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) blev kommunalråd i Haparanda 2003 var han inte ensam med sina fantasier om möbeljätten. I stadshuset fanns det redan tankar om att ta upp fajten.
– Och inte bara i Haparanda utan alla kommunalråd visste vad det här betydde för handeln i övrigt, säger Sven-Erik Bucht till NSD.
Det spekulerades med jämna mellanrum i media om tänkbara orter. Politiker och näringsprofiler listade sina bästa argument för att Ikea skulle etablera sig i orter som Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå. Samma sak gjorde politiker i finska Lappland. Tungviktare som Uleåborg och Rovaniemi skulle inte låta varuhuset öppna i Sverige utan en fajt.
Lilla Haparanda såg inte ut att ha oddsen med sig i dragkampen. Men Bucht visste att Haparanda hade strategiska fördelar. Samma historiska fördelar som 200 år tidigare hade gjort Haparanda till en handelsplats. Bucht ville väcka liv i de fornstora dagarna. Närheten till alla stora konkurerande städer i både Finland och Sverige skulle bli det säljande argumentet. Tvåspråkigheten i staden var det unika och så var Ryssland inte så långt bort. Utmaningen för Bucht var att få Ikea att lyssna och inse hur mycket folk som ett Ikea i Haparanda skulle kunna nå.
Vintern 2004 såg Bucht sin chans. Ikeas grundare, Ingvar Kamprad, skulle tala på ett seminarium i Stockholm. Bucht visste att Kamprad sällan gjorde offentliga framträdanden. Med tjänstemännens material i portföljen flög han till Stockholm. Kamprad var ensam på scenen och höll tal inför en stor publik.
– När han kom ned från scen så knallade jag fram och tog kontakt med honom. Det finns bilder på det som även NSD har publicerat.
I bilderna från mötet syns Bucht när han entusiastiskt säljer in Haparanda och lämnar över material. Kamprad ser inte besvärad ut av kuppen. Tvärtom lade han sin hand på Buchts axel och tog honom på allvar. Ingen visste det inte då, men mötet på tio minuter skulle komma att vända slaget om möbeljätten. Senare på kvällen sågs duon på en middag.
– Det vart ett bra möte med Ingvar då.
Veckorna gick. Bucht var tillbaka i vardagen i vårvinterns Haparanda. Tills en dag då telefonen plötsligt ringde. Det var Kamprad.
– Han presenterade sig igen och sa att han hade slarvat bort det där materialet jag hade gett honom, och nu ville han ha nytt. Jajamän svarade jag.
Bollen var i rullning. Haparandas underlag skulle analyseras. Under stort hemlighetsmakeri satte Ikeas tjänstemän igång ett stort maskineri. Ett grundligt arbete där inget skulle lämnas åt slumpen.
– Det var enorma material som lilla Haparanda kommun snabbt skulle ta fram till etableringsansvariga på Ikea. Vi var inte så många men som fick jobba jättehårt. De prestationer som mina medarbetare gjorde var enorma. Det var en så världskvalificerad part som är World-Wide och som ville ha tydliga besked om vad som gäller och hur det ser ut. De gjorde ett jättejobb.
Haparanda hade kommit överens med Tornio om att inte slåss mot varandra. Istället skulle de gå samman och bilda Barents handelscentrum. Bucht trodde på vinst.
– Det var många gånger oro och fjärilar i magen. Kommer det här att gå? Men vi hade gett oss i fasen i det här ska vi klara. Vi visste att Ikea att jobbade mot flera kommuner.
Men i media var det få som trodde på den lilla gränsstaden i rikets östliga utpost. Bucht skrattar när han minns artiklarna.
– En del försökte skjuta oss i sank. Det var inte så mycket spekulationer om att det skulle bli Haparanda. Så var det också i Finland. Vi var inga lågoddsare, det var vi inte.
2004 närmade sig sitt slut. Efter ett hetsigt år vankades det jullunch i samband med sista kommunfullmäktigemötet på Stadshotellet.
– När jag sitter där på jullunchen, efter ett intensivt år, så ringer Ingvar. När jag hör det så kan jag inte sitta vid bordet utan reser mig väldigt snabbt så att inte någon hör. Och då levererar han beskedet. Det blir Haparanda, men du får hylla tyst.
Bucht jublar av glädje, men håller det inom sig.
– Jag fick hålla tyst enda till juni 2005. Man var jätteglad under ett halvår men kunde inte visa det. Det var svårt.
Inom Ikeas styrelse kallades projektet för "Ingvars projekt". Han ville driva igenom satsningen mot deras vilja. I Haparanda fortsatte arbetet i det tysta i en sluten grupp. Tills en dag i maj då NSD fick nys om bomben. Bucht tvingas hålla masken och ljuga i intervjun.
– Jag tror inte på det, det finns inget beslut vad jag vet. De tittar säkert på Haparanda, men även på andra alternativ, sa Bucht.
Men den 8 juni var champagnen på kylning. Ett enormt pressuppbåd samlades till en presskonferens i Stadshuset. En överlycklig kommunledning bekräftade nyheten och Bucht bad om ursäkt för att han tvingats ljuga. Då hände något oväntat.
– Och när vi sitter där och meddelar beslutet så står 100 journalister upp och applåderar för fullt. Det var annorlunda då, man borde ha haft en kamera.
Statsminister Göran Persson ringde och gratulerade. Ikeaflaggan hissades utanför kommunhuset. Det pratades om en staty på kommunalrådet och över 1000 personer samlades på torget för att fira beskedet. Skogen skövlades och gjorde plats för varuhuset som öppnade i november 2006. Snart tog IKEA:s ledning det unika beslutet att bygga ut varuhuset. Med tiden har mängder med företag vågat öppna i kommunen.
Med åren har de höga förväntningarna på "Ikea-effekten" ifrågasatts. Bland annat är arbetslösheten bland unga fortfarande stor. Men Bucht menar att utvecklingen hade varit svår att hantera utan Ikea.
– Vi hade en negativ spiral. Väldigt mycket av handeln skedde utanför kommunen. Det blev ändå en boom och det föddes ett hopp om framtiden. Då var det mycket snack bland ungdomar om att flytta men nu började de tänka att man kunde vara kvar. Folk fick jobb och många jobbar än idag.
Haparandas befolkning har minskat.
– Sen så har man inte fått utvecklingen på så sätt att vi har ökat befolkningen. Vi har väldigt många kommuner på nära avstånd. Det påverkar så att man pendlar och inte bosätter sig i Haparanda.
Än i dag påminns Bucht ofta om dragkampen för över tio år sedan. Familjerna Kamprad och Bucht har utvecklat en vänskap som håller än i dag. Hemma i garaget i Karungi hänger löpsedlar med nyheter om varuhuset. Där finns också guldspaden från det första spadtaget.
– Nog tänker man när man kör in där i Haparanda och ser ett fullsatt Ikea: Är det sant eller drömmer jag? Även i dag gör jag det.