I Hoppets för sitter Gun Eriksson och spelar dragspel. Bredvid henne tar Eva Eriksson igen sig och lapar sol och musik. På land ligger, sitter och står resten av besättningen. Det är kaffepaus! Pauser är viktigt för dessa roddare. Någon stress, hets eller några skynda på är inte intressant för dem. Nej, de vill ro i lugn och ro. Snart är det lunchpaus.
Från både land och älv
De tillhör föreningen; Dellarnas kyrkbåtsroddare och under fyra dagar upplever de Tornedalen från land och älv.
– Varje sommar tar vi båtarna på långrodd. I 19 år har vi gjort det. Vi brukar vara flera båtar men i år är vi bara en, berättar Owe Norberg.
De har rott sig genom bland annat Göta kanal, Dalslands kanal och Klarälven och i sommar blev det Torneälven som årorna fick blötas i. Båten, som är 15,3 meter, ros av 14 man, eller kvinnor. På den här resan är könskvoteringen 50-50. För att hålla ordning på alla årparen måste båten ha en styrman. Hoppets styrman heter Gustav Eriksson.
Men varför åker man runt och ror?
– En otrolig gemenskap och teambuilding hela tiden. Sedan är det väldigt meditativt och avstressande. Speciellt då vi kommer in i samma takt, berättar Liss Ingela Larsson medan styrman Eriksson går runt och bjuder på ölkorv från Österrike.
På väg mot havet
När kaffet är urdrucket ska de ta sig den sista biten till havet. Sedan ska båten lastas upp och hela gänget dra sig tillbaka till Kukkolaforsens camping, där de bott under veckan.
Hoppets passagerare tar plats, årorna fattas, dragspelsmusiken ljuder och på finska sidan slår kyrkklockorna. Kyrkbåt i sikte, på väg mot havet.