Första gången Thomas Jaenson hittade en Taigafästing var 1992, då satt den på en lövsångare utanför Umeå. Det var det första svenska fyndet av en Taigafästing före förra sommaren. Nu är han i Haparanda skärgård och ska med hjälp av skepparen Kaj Rundgren hitta tusentals fästingar för att under året forska vidare och se vad spindeldjuren i skärgården sprider för sjukdomar.
– Eftersom den sprider TBE i Simo-trakterna, är det inte helt otroligt att den gör det här, säger Jaensson.
Antalet Taigafästingar har ökat i skärgården på senare år, någonting professorn Thomas Jaenson tror beror på klimatförändringarna. Personer som pratat med Jaenson säger att antalet fästingar började bli påtagligt för ungefär åtta år sedan, på några öar, men det har däremot saknats bevis på att det är just Taigafästingen som tagit sig uppåt. Att se skillnad på en Taigafästing och en annan fästing är nämligen inte helt enkelt.
– Det gör man inte, säger Jaenson och fortsätter:
– Man måste ha mikroskop. Jag kan inte se skillnad om jag inte har mikroskop.
Det är först på senare år som Taigafästingen etablerat sig i Sverige. Från början tror man att det handlar om ett inflöde från bland annat Ryssland och Balticum där fästingsorten är vanlig. Men tips tyder på att den blivit mer utbredd. – Jag vill inte få det att låta som att det är något överhängande hot men man bör hålla uppsikt på förändringar i situationen, säger Thomas Jaenson.
Kaj Rundgren som är med Jaenson på fästingletandet kan skärgården som sin egen bakficka och vet var fästingarna håller hus. Nu har en införskaffat en vit overall där varenda liten svart prick syns, för att kunna skydda sig så bra som möjligt. Förra året fick han ett fästingbett. – Jag tittade mig i spegeln och var rädd för att det skulle bli en stor ring.
Rundgren blev inte sjuk då, men han minns hur det kändes.
– Det var en olustkänsla.
För att fånga så många fästingar som möjligt har Jaenson och Rundgren med sig både en håv och flera vita filtar med en luddig yta. Filtarna kommer att släpas på marken och förhoppningsvis bidra till en stor fångst.
– Det kan sitta en hel del på filten på en gång om det är ett sådant ställe. Det fastnar någon nästan varje gång man drar den en bit, säger Kaj Rundgren.
– Det är en viss sort spänning. Man vet inte vad man ska hitta. Sist var det en ny art.