Det är den 14 november 2006. Folk står och trängs i köer som ringlas ut i Haparanda denna historiska dag. Ingvar Kamprad är på plats på gränsen och inte bara för att prata med NSD för första gången – utan också för att inviga det senaste varuhuset i Ikea-koncernen. Det var Kamprad själv som slogs för att varuhuset i Norrland skulle hamna just i Haparanda. Det hade dåvarande kommunalrådet i Haparanda sett till.
"Generalborgmästaren". Så kallades Sven-Erik Bucht (S) av möbeljättens småländske grundare. Bucht lyckades övertyga Kamprad om möjligheterna som fanns i Barentsregionen med närheten till kunder, både i Finland och Ryssland. Och det visade sig snart att fler entreprenörer skulle söka lyckan i området.
Ikeas succé bäddade för en rad olika kringprojekt, främst inom handeln. Men även ett projekt som Cape East satsades det stora pengar på. Fast det var inte tillräckligt – och Sven-Erik Buchts efterträdare Gunnel Simu (S) var tillsammans med sina partivänner angelägen att driva igenom ett nytt jätteprojekt.
Året är 2009. Asplöven slår tabellettan Tingsryd, vilket gör att Örebro i sista omgången av kvalserien går om och säkrar en plats i hockeyallsvenskan. Örebros profilstarke ordförande Mikael Fahlander, som har gjort en förmögenhet på företaget Assistansia som levererar personliga assistenter, väljer då att bjuda Asplövens spelare på en skidresa i finska Levi. Men Fahlander visar sig också fatta intresse för Haparanda och affärsmöjligheterna på gränsen.
Med åren kommer idén om ett 800 miljoners-projekt som innehåller en multiarena för Asplöven, ett köpcentrum och ett tolvvåningshotell som ska vara det nya monumentet på gränsen och kommunalrådet Gunnel Simu (S) nappar direkt.
Källor inom partiet har sagt åt Norrbottens Media att Simu var den som drev på det här hårdast och att om någon ville satsa så enorma summor pengar i Haparanda så skulle inte Socialdemokraterna vara dumma nog stoppa det. Det var också Gunnel Simus (S) utslagsgivande röst som fällde avgörande i kommunstyrelsen. Projektet skulle gå till upphandling för att se om det var någon annan som ville genomföra Fahlanders idé. Men det var, föga överraskande, Fahlanders bolag som vann upphandlingen.
Till slut landade projektet i att det skulle bli en multiarena, ett hotell och ett köpcentrum – med en ny gymnasieskola på övervåningen. Kopplingen mellan skolan och handeln skulle göra Haparanda till en unik skolkommun som ligger i framkant.
I juni 2013 valde Haparanda stad att ingå ett 25 år långt hyresavtal som kritiserades av både oppositionspolitiker och revisorer. Avtalet innebar att kommunen skulle betala drygt 17 miljoner kronor i hyra per år: 8,9 miljoner kronor för multiarenan och 8,3 för skolan.
Då skulle allt vara klart: Barents Center stod redo att börja byggas. Men då började allt strula och rapporter om uppskjutningar kom allt tätare.
Bolagsstrukturen runt projektet har varit svår att följa. De bolag som gick in i projektet byttes ut i Mikael Fahlanders komplexa bolagsform. Dessutom började man flytta avtalen som man hade med Haparanda stad mellan Avalanche Capitals, den ursprungliga avtalspartens, dotterbolag. Hela historien om Barents Center började här få även de största optimisterna att tvivla. Det som skulle bli ett jätteprojekt hade hittills bara blivit en grop mellan Ikea och gallerian i Torneå, fylld med några enstaka pålar.
Vad skulle egentligen hända? Kommunen hade under hela resan knapphändig information och Mikael Fahlander, som hade en stående inbjudan till kommunfullmäktige, dök aldrig upp. Inte förrän i februari 2016.
Mikael Fahlander kommer till kommunfullmäktige för att möta en samling som har tappat tron på projektet. Men han försöker att övertyga politikerna att projektet kommer att bli av. Men de, tillsammans med media, gör bäst i att sluta kritisera projektet för att skrämma bort finansiärer. Det har hittills stjälpt projektet mycket, menar han.
Men finansiärerna kom inte. Affärsidén som Fahlanders dåvarande bolag hade: Att ta fram ett bra projekt och låta andra finansiärer stå för kostnaden – fungerade inte. Det man sa från Concents sida: Att man kunde betala projektet själv om riskkapitalisterna uteblev – stämde inte. Och pengabristen var inte det enda Haparanda stad skulle få reda på.
SVT:s Uppdrag Granskning kom i oktober 2017 med uppgifterna om att Haparandas tidigare kommunchef, Patrik Oja, förhandlade om direktörsuppdrag hos Mikael Fahlanders bolag samtidigt som upphandlingen om Barents Center pågick och Oja fortfarande var kommunchef.
Om möjligt fick projektet än mer av ett löjets skimmer över sig, men varken företaget Concent eller kommunalrådet Peter Waara (S) ville döma ut projektet riktigt än.
Att Asplöven, som har varit nära konkurs och som kämpar för att få ett lag på benen i hockeyettan, skulle spela i en sprillans nya multiarena för flera tusen åskådare. Att ett köpcentrum skulle byggas i en stad vars handel utanför Ikea inte alltid visat sig vara bergsäker. Att en ny skola skulle byggas där många ifrågasätter behovet. Att allt det skulle bli verklighet tog lång tid att ta död på. Men nu skriver vi in augusti 2018 – och projektet är nedlagt.
Gunnel Simu lämnade över till Peter Waara (S) efter valet 2014 och har varit fåordig om projektet sedan dess. Waara har ärvt ett avtal som han inte velat smutskasta, men som han nu inte är förvånad över att det rinner ut i sanden. Mikael Fahlander har lämnat bolagen som varit involverade i projektet Barents Center. Och "Gropen" mellan Ikea och Rajalla är fortfarande bara en grop.
Men sagan om "Gropen" i Haparanda behöver inte vara färdigskriven bara för det. Kommunen tog in 48 miljoner kronor för tomten och det kan fortfarande bli något bygge där. Men räkna inte med något miljardprojekt i Haparanda på ett bra tag.