Årlig tradition
En gång per år samlas anhängare av den muntliga berättelsen i skymningen för att återuppliva den gamla berättarkonsten i gemenskap med andra.På över 2 000 platser i Norden släcktes belysningen och samma text lästes i ljuset av brinnande stearinljus.
Foto:
Alla tio samlas i sofforna som bildar en ring runt bordet med ljus som låter lågorna dansa i rummet.
Tolfte versionen
- Vad mysigt det är, vi kommer så nära varandra, hörs sångerskan Ann-Sofie Ailovuos lågmälda röst.
Det är dags för den tolfte versionen av den årligen återkommande traditionen Kura skymning som firas över hela Norden i november månad. Tanken är att väcka liv i den gamla berättartraditionen som förr i tiden, innan tv, datorer och radio gjorde sitt intåg och lockade familjemedlemmarna till att mötas och berätta historier i skenet av levande ljus och flammande brasor i skymningen. I måndags klockan 19 släcktes belysningen i Nordens bibliotek för ett tillfälle att kura ihop sig och njuta av det muntliga ordet.
Bibliotekarien Sofie Olhans kommer tassandes med en korg med garn i diverse färger och stickor.
Vemod och kärlek
- Ni får gärna sticka under tiden. Vi har en bokorm på gång som ska vara maskot på barnavdelningen. Låt nu berättelser, sång och ord värma oss för en kväll.
När Ann-Sofie Ailovuo inleder Kura skymning med vaggvisan Byssan lull, Vem kan segla förutan vind och inte minst Trollmors vaggvisa tar besökaren Eva Söderbacka stickningen och börjar trolla fram räta maskor på ormen.
- Alla, även vuxna borde få höra en vaggvisa på kvällen, säger Ailovuo.
Kvällen präglas av vemod och kärlek. Kärlek till livet, Norden, ord och inte minst till naturen.
- Vi leker att det här är en forntid. Våra händer är av sten och rösterna, din fågelrika och min vandrande, ska grävas fram om tusen år. Någon ska med försiktiga verktyg göra sig en bild av otidsenlig väntan, läser Sofia Olhans från en av sina egna dikter.
Gemensam text
Den lokala anknytningen med en lokal poet, en lokal sångerska gör att texterna och tonen blir utpräglat tornedalsk och besökarna kan känna igen sina egna känslor i väntan på vintern och så småningom ljusets återkomst till våren. Kvällens huvudnummer skymningstexten som läses samtidigt i hela Norden var i år skriven av Eeva Kilpi.
- Eeva Kilpi är en av Finlands främsta samtida författare.
Ann-Sofie Ailovuo lämnar pianot och sätter sig i fåtöljen och börjar läsa. Stämningen blir närmast högtidlig då vetskapen om att det just då läses samma text på 2 000 andra platser i Norden.
- Vi har vår egen dysterhet, vårt eget allvar, läser Ailovuo.
Eva Söderbacka är liksom författaren Kilpi född i Karelen.
- Jag har läst böcker av henne förut, hon har andra ord än jag för minnen från Karelen. Den här kvällen var väldigt mysig.
Så jobbar vi med nyheter