Mobiltelefonen sträcks långt ut så att alla ska synas på bilden. Och så smaaajl!
”Åh, Sirpa, du är så rolig. Får vi ta en selfie med dig?”
Anne Angeria skrattar lite förläget när hon får frågan men ställer gärna upp. Det är inte ens ett år sedan hon blev influencer när hon startade instagramkontot Banttarisirpa. Följarskaran växer stadigt.
– Jag är ju Sirpa på alla sätt och hette Anne Sirpa men när jag var 16, och blivit retad för namnet, bestämde jag mig för att ta bort mitt andranamn så fort jag blev myndig, säger Anne Angeria, 49.
Trots sin unga ålder hade hon redan mått så dåligt i flera år att hon till och med försökt ta sitt liv.
– Jag var bara 14 första gången och det var en chock för mamma och pappa som räddade mig. De tvingade mig att kräkas och larmade ambulans. Jag har haft en kärleksfull och finsk uppväxt och det fanns ingenting som skvallrade om hur jag mådde inuti. När jag tänker på det tycker jag så synd om mina föräldrar för vad de fick gå igenom. De gjorde inget fel och hade ingen skuld för mitt mående.
Anne får något blankt i blicken och säger att hon alltid haft nära till tårarna, ja, till alla känslor.
Hon levde sina sex första år i Kiruna och säger att hon bär orten närmast hjärtat. När hon avbrutit kockstudierna i Norrköping var det rötterna som lockade henne tillbaka och i Kiruna gick hon både gymnasiet och teaterlinjen vid folkhögskolan.
– Det var en underbar tid. Vi spelade teater av hjärtans lust och utan krav. Våra lärare var de största giganterna från Luleå – Harry Nyman, Kjell-Peder Johansson och Jalle Lindblad. Ja, det var mitt livs bästa dagar.
Anne Angeria driver sedan flera år Folkets Hus i Haparanda, som hon omvandlat till ett levande kulturhus. Hon har i många år skrivit manus, regisserat och skådespelat på bejublade sommarteatrar i både Finland och i Haparanda. Vem minns inte föreställningen om Mia Green, Smugglarkungen eller förre landshövdingen Lassinantti?
För betraktaren är Anne kvinnan som oftast är glad och skojig, men i botten har det alltid funnits ett mörker som varit tungt att bemästra.
– Jag kan ärligt säga att det är ett under att jag lever i dag. Jag lider av kronisk psykisk ohälsa och har försökt göra slut på livet flera gånger. Nu som vuxen är jag stabil och har funnit fast mark. Nu vill jag hjälpa så många som möjligt att överleva. Det är mitt viktigaste uppdrag.
Anne har, vid sidan av sin kulturella gärning, under en lång tid arbetat med ungdomar, både som anställd och ideellt. Hon har många människor omkring sig som hon värnar om på olika sätt. Det är svårt att förstå hur hon hinner allt.
– Livet är kort och jag vill leva fullt ut och mycket. Jag har provat många yrken. Jag har bland annat drivit restauranger och har blivit lurad på stora pengar. Men nej, jag är inte bitter. Jag har förlorat människor som stått mig nära. Det är mycket värre, det är en förlust på riktigt. Pengar går alltid att ersätta.
Även om Anne haft andra jobb, bland annat som lärare i SO-ämnen, i uppväxtorten Övertorneå, så har teatern alltid varit med henne.
– Jag använde teatern som redskap för att göra samhällskunskapen och historian roligare och det lyckades.
Men hur och när föddes Sirpa?
– Jag hade fullt upp med att skapa ett levande kulturhus och hade inte tid att göra egen teater. Det är ett stort behov hos mig, så jag började improvisera hemma i soffan. Jag spelade in små klipp på mobilen och skickade dem till mina vänner. Till slut sa min kompis Karin från Kalix att jag måste skaffa ett instagramkonto, men jag kunde ingenting om instagram och var ganska motsträvig, skrattar Anne.
Kompisen höll en snabbkurs för Anne och kom med idén om att karaktären skulle ha det finskaste namn hon kunde komma på. Sirpa! Det blev bingo - för i hjärtat är hon Anne Sirpa. Anne hade visserligen tagit bort sitt andranamn som var just Sirpa. Men nu skulle hon få revansch! Anne blev Banttarisirpa och följarna har tagit henne till sina hjärtan.
– Jag kan nästan inte tro att det är sant när jag ser hur många som tittar på mina filmklipp. Och nu ska jag ut på turné, även om jag tvivlar. Tänk om ingen kommer? Föreställningen är färdig i mitt huvud och en tv-produktion som följer mig tror på mig. Jag är inte helt säker, men jag säger som Sirpa: JA till livet!