Det var i Norrbotten som Anastasiia Hurza för första gången fick se renar. Dem fotar hon gärna.
Hon har precis kommit hem till Haparanda från Irland, en resa som bjudit på både jobb och nöje och med i kamerans minneskort finns bland annat bilder på kronhjortar.
– Kameran följer alltid med mig var jag än åker. Jag fotar bland annat motiv som jag kan använda i mitt arbete som sociala medier-ansvarig för olika företag, säger 25-åriga Anastasiia Hurza.
Hon är Haparandabo sedan tre år men kommer ursprungligen från Ukraina. Under de tre år hon bott här har hon hunnit vara både anställd och startat eget företag. Hon har flyttat till hus och skaffat sig en stor vänkrets.
– Jag och min pojkvän Sem, 30, hade länge pratat om att flytta till Sverige. Tyvärr blev det inte möjligt förrän kriget drabbade vårt hemland. Vi flydde men tvingades dela på oss under flykten så när jag korsade gränsen visste jag inte om Sem klarat sig hela vägen.
Anastasiia och Sem Kovalov älskar sitt nya hemland och hemorten Haparanda.
Anastasiia berättar att det alltid varit svårt att resa utomlands från Ukraina, därför dröjde hennes livs första utlandsresa.
– 85 procent av alla visum-ansökningar avslogs tidigare regelmässigt, men för några år sedan lättades reglerna och jag och Sem fick möjligheten att resa. Då valde vi att åka och hälsa på vänner i Sverige. Det var mitt livs första utlandsresa och sedan dess har vi drömt om att flytta hit.
Anastasiia säger att hon har fått känna av krigets baksida långt innan Rysslands anfallskrig som startade 2022.
– När jag var liten bodde vi i Donetsk och dit kom kriget redan för elva år sedan. Vårt hus bombades och hela familjen flydde till Bucha.
Anastasiia Hurza har jobbat som fotograf ända sedan hon var 15 år.
Vart Anastasiia Hurza än åker följer kameran med.
I Ukraina byggde Anastasiia tidigt upp ett fotoföretag. Intresset väcktes när hon som 13-åring vann en fototävling med en bild som hon tagit med en lånad kamera.
– Senare sparade jag alla pengar som jag jobbade ihop vid sidan av skolan och köpte till slut en egen kamera. Den har jag fortfarande kvar som ett minne. Sedan dess har jag bara velat fotografera. Jag drev en fotofirma med studio i Ukraina och hade fotokurser och jobbade mycket som bröllopsfotograf.
När Anastasia och pojkvännen Sem bokstavligt talat såg den första bomben falla utanför fönstret var de redo att fly innan gränserna stängdes.
– Vi hade följt nyhetsrapporteringen noggrant och visste att vi måste vara snabba när det väl var dags. Sem satte sig på tåget mot den polska gränsen och jag packade bilen full med våra grejer. Sedan körde jag och en vän mot samma håll. Men när vi korsade gränsen, efter att ha köat i tre dygn längs vägarna, hade jag ingen aning om hur det hade gått för Sem. Mobilerna funkade inte. Hade han också tagit sig hela vägen till Polen?
När paret återförenades kände de sig oroliga för att kriget skulle spridas till intilliggande länder. Därför började de med att köra till Spanien – så långt bort från kriget som möjligt.
– Vi hade väldigt lite pengar och sov i bilen. Vi stannade i Valencia ett par veckor, sedan tittade vi på varandra och frågade oss vad vi gjorde där. Vi ville ju bo i Sverige!
Anastasiia och Sem slussades vidare från Malmö till Stockholm för att slutligen placeras på Cape East i Haparanda. Anastasiia var ivrig att komma i gång med sitt nya liv. Hon hjälpte till i ett stall som volontär och efter bara ett par veckor hade hon fått anställning som städerska.
Efter tre år i Haparanda har Anastasiia Hurza startat företag och skapt sig ett gott liv efter flykten från Ukraina.
Anastasiia fick se sin första ren när hon flyttat till Norrbotten.
– En av ägarna driver också företaget Norrlandsvilt och när jag berättade att jag är fotograf och aldrig sett renar fick jag följa med på ett stort event i en sameby nära norska gränsen. Sedan dess utökades mina uppdrag, jag fick fler kunder och nu driver jag mitt företag Sneg Photography på heltid, säger Anastasiia som inte bara försörjer sig själv utan också anlitar en filmande underentreprenör som även hon har flytt från Ukraina.
Anastasiia och sambon Sem gjorde ett aktivt val att stanna i Haparanda.
Det var i Norrbotten som Anastasiia Hurza för första gången fick se renar. Dem fotar hon gärna.
– Människorna är vänliga, och här har vi råd att bo i eget hus. Även min mamma, pappa och lillebror bor i Haparanda och alla har snabbt fått arbete. Precis som Sem jobbar mina övriga släktingar med städning.
Parallellt med det lugna vardagslivet i Haparanda reser Anastasiia runt i hela landet för att jobba, och tillsammans med sambon och vännerna älskar hon att utforska världen. Nu ligger den öppen för henne!