Lars-Gunnar är uppvuxen i Karungi. I dag bor han i ett hus han byggt själv ungefär hundra meter från föräldragården, som en av hans söner flyttat in i. Sedan en tid tillbaka är Lars-Gunnar bland annat verksamhetsledare och arbetar med lokalt ledd utveckling, utöver det driver han företag och arbetar som deltidsbrandman.
Lars-Gunnar berättar att det på något sätt nästan varit som bestämt att han skulle bo i byn han växt upp i.
– Jag har aldrig ens haft tanken att flytta, säger han.
1982 gjorde han militärtjänst på Kadettskolan i Boden, efter det berättar Lars Gunnar att han blev erbjuden att utbilda sig till yrkesofficer.
– Men det skulle inneburit att jag måste flytta, för det finns inte här. Då var valet enkelt, för jag visste att jag inte ville flytta så kan jag inte ta jobb någon annanstans som innebär att jag måste bosätta mig i exempelvis Boden. Det är för långt bort.
– Jag vet att då skulle det bli så att jag på veckorna skulle jobba och helgerna vara här, och det är inte något liv det heller. Det är väldigt många tornedalingar som har det på det sättet och jag vill inte sitta och ha det här tornedalsrallyt.
Lars-Gunnar är född 1964 och märker att flera i hans årskull, och både yngre och äldre, flyttat från området på grund av jobb på andra ställen.
– Men jag har haft otroligt tur, jag har hittat bra jobb i Haparanda och nu har jag mitt kontor i Övertorneå, men jag jobbar 90 procent hemifrån under pandemin.
Det har bland annat varit jobb som platschef för flera företag i Haparanda och försäljningschef. Under tio år drev han tillsammans med hustrun behandlingshem. Nu hyr de istället ut rum i byggnaden. Inte långt efter att de lade ner behandlingshemmen började han jobba med för Fiskeområde Tornedalen Haparanda skärgård. Nu är han dessutom verksamhetsledare för ytterligare ett leaderområde, nämligen Tornedalen 2020 och ledare för ett projekt som handlar om att marknadsföra fiske i Haparanda, Övertorneå och Pajala. Han har tidigare också varit med och startat upp brottningsklubben som i dag lever vidare i Hedenäset.
Allt du gör är på ett eller annat sätt för bygden, hur kommer det sig?
– I början på 80-talet insåg jag att ska vi få något att hända här så måste vi göra det själva. Det är ingen som kommer någon annanstans ifrån och gör något åt oss.
Har du alltid tagit egna initiativ eller var kommer det ifrån?
– 2007 när jag startade behandlingshemmet och gick in i Svenska brottningsförbundets styrelse så läste jag samtidigt till socialpedagog på Kalix folkhögskola. Då fick vi frågan ”vad är det som skapat dig?”. Det är första gången jag fått den frågan, men mitt svar var uppväxten och platsen jag vuxit upp på.
– Jag har fritt fått använda min fantasi. Mina föräldrar har aldrig begränsat mig genom att säga ”det där kan du inte göra, eller det får du inte göra”. Jag har inte vuxit upp i en familj med mycket pengar men jag har haft den där friheten och närheten till naturen.
Lars-Gunnar berättar att han aldrig behövde fråga om han fick ta båten och fiska, utan gjorde det om han kände för det.
– Jag tror absolut att det är platsen jag vuxit upp på som gjort att man blivit kreativ och ser möjligheter i allt.
Förutom uppväxten tror Lars-Gunnar även att hans FN-tjänstgöring i Libanon påverkat honom och även påverkar det han gör idag.
– Jag är mer tacksam över de möjligheter jag har, sedan försöker jag också titta på vad mina söner har för intressen och stötta dem och skapa ett bra ställe för dem och deras familjer att bo i. Vi har möjlighet att påverka vår vardag.
– Det är därför det också är så roligt att ha det här jobbet inom leader, för de flesta som ringer till mig har idéer och det gillar man ju att stötta.
När det kommer till det vanliga arbetet är Lars-Gunnars plan, för tillfället, att jobba tre-fyra år till.
– Då hade jag tänkt använda mer tid till att resa men också ta hand om skog. Sedan finns det vissa planer, eftersom hundintresset vuxit, att börja avla så kanske man kan bygga upp en liten kennel.
Vad hoppas du att ditt engagemang ska bidra till i framtiden?
– Inom leader hoppas jag att de projekt som man är med och beviljar och hjälper till med ska bidra till bättre livskvalité för väldigt många i Tornedalen och det tror jag det gör. Redan nu har det gjort det. Och att det även i framtiden ska öka inflyttningen.