Mamma är död och de fyra systrarna ska hantera minnesstund, begravning och öppning av testamente. En tragisk livstragedi att förlora sin mor blir i ”Jupin Sisaret” en gungande föreställning som pendlar mellan djupaste kärleksband till rollkrockar, förväntningar, spel, sorg, minnen och humor utöver de vanliga.

– Skådespelarna är hemskt duktiga, jag är jättestolt över dem. De är så fantastiskt bra, säger Ros-Mari Barmosse, regissiör.

Dagen för genrepetitionen blir precis som sig bör, kaosartad.

– Vi har kortslutning, lampor har exploderat och en nyckelroll har varit tvungen att ersättas i sista stund. Det är precis som det ska vara före premiären, kaos.

In på scenen kommer de svartklädda systrarna. Anna bär en urna.

– Tänk att ett liv kan rymmas i en blomkruka. Mor talade om för flera månader sedan hur hon ville att begravningen skulle bli och det ska vi följa, säger Anna.

Det är Anna som har koll och hon styr upp dagen enligt mammans önskan. De andra systrarna hinner hitta på både ditt och datt. Allt från annonsering av älgjakt till en betalning med svarta och kontakta pengar, seans med hjälp av jaktradion, prickskjutartävling, till att tippa ut urnan över köksgolvet och sopa sotet under mattan till brevet som ska författas till släktingarna i Amerika.

– Vi har dåliga nyheter, er syster har gått bort, dikterar Anna.

Systrarna översätter:

– Your sister has gone out.

– När ni läser det här hon redan lagd till sista vilan.

– When you read this she is smoked.

När allt verkar gå mot sitt slut, blir det precis tvärtom, då tar den redan händelsefyllda pjäsen fart på nytt då mamman visat sig lämna ett digitalt testamente som får allt att bokstavligt explodera i omkullkastande nyheter och livsförändrande avslöjanden. 

– Livet ska levas, säger Anna.