Elisabeth Eeros går från en hälsocentral – till tre. Då kastas hon in i frågan om röntgen i Haparanda.
Från ledningen har man ännu inte gett några besked om någon röntgensjuksköterska får anställas till Haparanda eller om man kan lösa det på annat sätt så att det finns personal på plats varje dag till nya maskinen som fortfarande är ute på upphandling.
– Det är jätteviktigt att ha röntgen i Haparanda. Det är en så viktig funktion i glesbygden. Vi har många äldre som ramlar och vi kan inte vänta i två dagar för att se om det är en fraktur eller inte och transporter till Kalix blir onödiga extra kostnader. Eftersom jag är från Finland och bor där så har jag ju en del koll på hur de gör i vården där. I Finland har alla hälsocentraler röntgen, de förstår inte den här diskussionen som pågår här. Där är det snarare prat om att inför MR-kameror på hälsocentralerna, säger Eero som är i diskussioner med ledningen om man till exempel kan utbilda fysioterapeuter så att de kan röntga patienter.
Elisabeth Eero säger att hon gärna kopierar finska projekt som lyckas och implementerar det på svenska hälsocentralerna.
– Den finska effektiviteten och den svenska mjukheten man får med diskussioner och genom att fika tillsammans. Den kombinationen är världsbäst.
Idéer från Finland är en bonus. Men huvudsakliga uppdraget just nu, under tuffa ekonomiska tider för Region Norrbotten, är att hitta bra samarbetsformer mellan Överkalix, Övertorneå och Haparanda. Där har man redan några idéer.
– Vi börjar med ambulansen. Där ska vi ha samarbete med rekrytering, utbildning och kanske en gemensam personalpool för att hålla standarden och undvika onödiga övertidskostnader. En annan sak vi startar med direkt är att hitta samarbete med Överkalix kommun för att kunna ha vårdplatser öppna under sommaren. Så har vi redan jobbat i Övertorneå.
Hälsocentralerna kan komma att ha olika specialinriktningar i framtiden, men det stora målet för Elisabeth Eero är att behålla så mycket som möjligt på alla hälsocentraler.
– Det här är verkligen ett mastigt uppdrag och jag har funderat på varför jag tog det här jobbet. Men jag har alltid jobbat i glesbygd och jag brinner för glesbygdsfrågor. Även om det är stora sparkrav så kommer det viktigaste för mig vara att vi kan behålla de viktigaste funktionerna även i glesbygden.