När Tsegay Mehari var 23 år greps han och sattes i ett av Eritreas värsta fängelser. Efter fyra år av tortyr och ovisshet släpptes han fri och förklarades oskyldig.

– Det är svårt att vara poet och journalist i Afrika, och särskilt i Eritrea efter 2001. Se bara på Dawit Isaak, säger Tsegay Mehari som ett år efter frisläppandet flydde till Sverige och Boden.

– Här i Sverige är allt möjligt om man har ett mål. Jag vill tacka landet och folket här.

Artikelbild

Confidencias censuradas. Diktsamlingen på portugisiska

Tsegay Mehari hade fyra mål när han kom till Boden:

– Det första var språket, som är nyckeln till allt. Sedan ville jag utbilda mig, få svenskt körkort och publicera min första bok.

Efter mindre än tre år är han glad över att vara i mål:

– Jag fick uppehållstillstånd efter fem månader och började på SFI, svenska för invandrare, som jag klarade på 6 månader. Nu är jag precis klar med min utbildning till undersköterska och har fått jobb inom psykiatrin. Och i dagarna släpps min diktsamling ”Pots of my mother”.

Artikelbild

Pots of my mother. Diktsamlingen på tigrinska och engelska.

Under åren i fängelse skrev han 150 dikter, trots att det var förbjudet.

– En penna blir som ett vapen i diktaturens ögon. Jag skrev i smyg, på toapapper och på tidningssidor. 80 procent av dikterna i boken är skrivna i fängelset.

Artikelbild

Poesin blev hans sätt att uthärda den svåra tiden.

– Jag ville inte ge upp eller klaga, jag ville uppskatta livet. En poet kan skapa ljus ur mörkret.

Tsegay Meharis mål var att publicera sin diktsamling på två språk. Dels på hans eget modersmål tigrinska, och dels på engelska, för att det är ett internationellt språk.

– Jag vill berätta för världen hur det är i Eritrea, vilka mänskliga rättigheter vi saknar, hur vi drabbas av diktaturen. Samtidigt vill jag berätta om det eritreanska folket, hur respektfullt, hjälpsamt och kärleksfullt det är.

För ett år sedan blev han inbjuden att föreläsa på en internationell konferens om mänskliga rättigheter i Portugal. Det slutade med att hans bok även översatts till portugisiska. I samband med utgivningen i början av juni åker Tsegay Mehari dit.

Nu har han ett mål kvar: Att ge ut diktsamlingen på svenska.

– Poesin är min bästa vän, som alltid är med mig. Det spelar ingen roll om det är ljus eller mörker, om jag gråter eller skrattar. Den finns alltid där. Därför kunde jag hantera livet i fängelset. Poesin var min makt.