Elza Dunkels konstaterar att det tycks finns en allmän oro hos föräldrar vad gäller barn och deras datoranvändning. Vuxna är exempelvis rädda för att ett datamissbruk ska uppstå när barn visar stort intresse för spel på nätet. Den här olustkänslan för yngre generationens intressesfär kan förstärkas då media rapporterar om fall där socialtjänst och polis blivit inkopplade eftersom barn helt har gått in i dataspelsvärlden. Men Elza Dunkels anser att vuxenvärldens oro kring barns bruk av datorer sällan är kopplat till hur verkligheten faktiskt ser ut. Vid Elza Dunkels intervjustudie som hon gjort av ungdomar var det påfallande många ungdomar som var aktiva både på nätet och i det så kallade verkliga livet samtidigt. Det ena utesluter alltså inte det andra.
– Det finns fall där pojkar spelat sig till psykotiska tillstånd, men det är absolut inte många. Men här måste frågan ställas: Hur kunde det hända? Hur kunde det gå så långt.
Elza Dunkels konstaterar att ingen sitter och spelar flera veckor i sträck utan att äta och sova ordenligt utan bakomliggande orsak - dessutom måste någon ha tillhandahållit service för att beteendet ska ha fungerat. Det krävs infrastruktur för att spela på nätet - det vill säga internetuppkoppling, det krävs också en dator. Något måste barnet också ha ätit och druckit för att ha hållit sig vid liv. Vem har serverat maten vid datorn frågar sig Elza Dunkels.
– Var fanns föräldrarna i det här? Och var fanns skolan? Vi kan inte stirra oss blinda på tekniken.