När Ing-Mari Grönlund, 70, i Piteå var 45 år drabbades hon av en stroke under en utlandsvistelse. Efter det blev livet aldrig riktigt det samma igen. Rörligheten i höger sida blev nedsatt och hon förlorade förmågan att tala (afasi). Hon förstår allt som sägs men oförmågan att kunna uttrycka sig i tal och skrift bidrog till att hon efter insjuknandet gick in i en djup depression.
– Ja, säger Ing-Mari Grönlund och ler lite uppgivet samtidigt som hon ler och slår ut med armarna.
Men. I dag 25 år senare glittrar det åter i hennes ögon trots att förmågan att tala än i dag bara sträcker sig till ett fåtal ord.
Tillsammans med musikterapeuten Nina Walloschke, 35, från Luleå leker de i stället fram orden med hjälp av musik.
– Ja, säger Ing-Mari och skiner upp i ett varmt leende.
Nina hinner bara sjunga de första orden på Lasse Lönndahls "Tiotusen röda rosor" innan Ing-Mari hakar på. Sedan sjunger Ing-Mari med stark och vacker sångröst hela den första versen helt själv för att sedan avsluta med ett lyckligt skratt.
– Det här upphör aldrig att fascinera mig. Vilken otrolig kraft som finns i musiken. Man har också sett att det blir ett fullkomligt fyrverkeri av aktiviteter i hjärnan när man kopplar in musik, säger Nina Walloschke.
Hon är utbildad kyrkomusiker vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm men har nu valt ett nytt musikaliskt spår. Till våren tar hon efter två års studier på distans examen som musikterapeut i en metod som har namnet funktionsinriktad musikterapi (FMT).
– Det finns mycket att säga om den här metoden som jag för övrigt tycker är mycket bra. FMT-metoden är en individanpassad, neuromuskulär musikterapimetod som stimulerar kroppens utveckling, berättar Nina Walloschke.
Den här dagen har hon fått låna lokaler i Kaleido i centrala Piteå. Samarbetet med Ing-Mari Grölund har pågått under en längre tid och de två har lärt känna varandra.
– Jag märker ju att några ord kommer lättare i dag än när vi började att arbeta tillsammans, säger hon.
Ing-Mari nickar samstämmigt och visar med mimik och kroppsspråk vad hon känner och tycker. Orden kommer först när det uppstår musik.
– Jag blir rörd, glad och stärkt över att det fungerar som det gör. Det forskas också på det här och jag följer alla nya rön med spänning. Jag ser ju vilken effekt musiken har på människor med bland annat afasi, säger hon.
Efter det inleds själva sessionen där Ing-Mari spelar på trummor och Nina följer och bekräftar hennes trumslag på pianot. Trumstockarna byts ut och trummorna blir fler samtidigt som placeringen av trummorna och attributen ändras.
– Jag märker också hur du rör dig lättare nu. Där har det också gjorts framsteg, säger Nina och ser på Ing-Mari.
I en kort paus blir det mer sång och det visar sig att Ing-Mari kan flera av de mest kända dansbandslåtarna. Och plötsligt när musiken finns där flödar orden åter. Ord som annars inte finns där i vanligt tal.
Ing-Mari ler med hela ansiktet och visar att hon har tyckt om att dansa och när en loge som Käcktjärn nämns lyser hon med hela ansiktet.
– Och i går fyllde du 70 år, säger Nina och ger henne en kram samtidigt som hon ger Ing-Mari en vacker röd ros och en kram.
Sedan sjunger terapeut och fotograf "Ja mån hon leva" tillsammans.