Nej till avlastning i Ullatti

Sedan 2002 fungerar Elisabeth Rebane i Hakkas som anhörigvårdare åt sin åldrige man Richard, 94. Det har hon gjort under alla år fram till 2008 när hon första gången begärde avlastning under ett par veckor.
Tanken enligt henne var att maken skulle få vistas på ett avlastningsboende en tid. Det närmaste fanns i Ullatti, tre mil från hemmet i Hakkas.
- Men se det gick inte alls för sig, säger Elisabeth Rebane. Min man skulle i stället vistas på Vassarahem inne i Gällivare och betydligt längre hemifrån, detta enligt de kommunala beslutsfattarna.
Enligt henne trivs hennes man betydligt bättre på Bergsgläntan som boendet heter inne i Ullatti än på Vassarahem i Gällivare.
Känner sig tryggare
- Det har att göra med att Richard, min man, känner personalen i Ullatti och då känner han sig också betydligt tryggare till sinnet när han får vistas där.
Gav sig inte
Elisabeth Rebane accepterade dock inte Gällivare kommuns beslut om att mannen skulle tillbringa sin avlastningsperiod i Gällivare i stället för Ullatti.
Med bistånd av distriktssköterskan fick hon slutligen sin vilja igenom och mannen fick tillbringa veckorna på Bergsgläntan istället.
- Tack och lov för det. Det var en trygghet både för honom, men också för mig under de här veckornas vistelse, säger Elisabeth Rebane. Hon menar också att hon inte är ensam om det här problemet. Flera familjer i både Hakkas och byarna runt omkring har stött på samma problem i samband med att de har begärt avlastningsperioder.
Ingen avlastning
I Ullatti har kommunen ingen avlastning för tillfället för dem som är anhörigvårdare i hemmen. Det beskedet ger man från Gällivare kommun.
- Under en period bedrev vi tillfälligtvis avlastning för anhörigvårdare på Bergsgläntan i Ullatti. Men det var bara under en period när det var fullbelagt här inne på Vassarahem i Gällivare, säger Margareta Vuorinen, äldreomsorgschef hos Gällivare kommun.
Fruktar smygavveckling
Elisabeth Rebane är kritisk.
- För oss verkar det snarare som om det pågår någon form av smygavveckling här ute på landsbygden. Allt som är möjligt ska koncentreras in till centralorten och till slut har vi inget kvar för oss här ute, säger hon.

Nej till avlastning i Ullatti

Elisabeth Rebane vårdar sin man i hemmet sedan 2002. Men när hon behöver avlastning stöter hon på problem.Det märkte hon första gången hon begärde det, 2008.