Tanken går till den australiensiska tv-serien Doktorn kan komma när man ser hur Gunnarsbyns nya veterinär stuvar in sakerna i bilen.
Men här handlar det om djur.
Så i stället får det bli – Kathy kan komma.
– Jag tycker om att Kathy är flexibel. Hon kan komma med kort varsel, säger 40-åriga Anna-Stina Josefsson.
Det är också hon som har ringt Kathy Coppens när familjens ponny fick problem med ett bakben.
– Jag har ju anlitat henne tidigare och en gång kom hon hem sent en fredag. Det är också skönt att man slipper åka i väg med hästen, fortsätter hon.
Kathy Coppens kommer ursprungligen från Belgien och hon har arbetat cirka 20 år inom yrket, bland annat åtta år i Skottland.
Sedan några år tillbaka bor hon i Sverige och sedan drygt ett år tillbaka har hon en liten praktik i Gunnarsbyn utanför Boden. Där har hon en precis flyttat in i samma hus som Råek (Råne älvdals rådet i Gunnarsby församling ekonomiska förening).
– De har hjälpt mig med lokalen och varit väldigt, väldigt hjälpsamma. Och är det fortfarande. Med alla praktiska grejer. Utan deras fantastiska hjälp tror jag inte att jag hade kunnat stanna här, säger hon.
Under den kommande timmen riktas all fokus på den 23-åriga ponny Elli som har ont i höger bakben.
– Jag hade ju själv en ponny när jag växte upp. Som var mitt allt och som jag också älskade mer än allt annat, berättar Kathy Coppens.
Hon hade inte alls samma känsla för skolan:
– Nä, skolan var inte ett dugg roligt. Det var min morfar som förklarade att om jag arbetade i skolan så skulle jag sedan kunna arbeta med djur som veterinär. Det var han som fick mig att förstå. Det är mycket tack vare honom som jag är veterinär i dag, berättar hon.
Böjproven visar tydlig hälta på höger bak. Undersökningen fortsätter sedan inne på stallgången.
– Hon är tydligt öm på en plats. Här är det också lite varmare, säger Kathy när hon känner på höger bakben.
När nedre delen av bakbenen rakas står Elli lugnt och stilla. Tålmodigt.
– Så här hade jag inte suttit bakom andra hästar utan att ge dem lugnande. Då hade jag blivit sparkad. Men här känns det tryggt, säger Kathy.
En tydlig svullnad i kotsenskidan konstateras på den distala delen av böjsenorna på höger bakben. Den nya ultraljudsmaskinen hjälper henne att se in i strukturerna under skinnet.
– Jag satsar på utrustning som hjälper mig att göra så mycket som möjligt av undersökning och behandling hemma hos djurägarna. På så vis slipper jag den stora kostnaden att starta upp en hel klinik. Jag tycker att det här är ett bra sätt, säger hon.
– Jag har velat smyga i gång lite försiktigt och har därför inte annonserat. Utan det är från mun till mun. Sedan ringer telefonen – och jag åker, säger hon och ler.
När Anna-Stina Josefssons ponny är undersökt ordineras vila i två veckor. Och antiinflammatoriskt och smärtstillande i kombination med vilan.
– Jag ska sätta upp en mindre hage till henne. Så att hon också får komma ut, säger Anna-Stina.
Sedan får den tålmodiga ponnyn vila – och äta lite – i boxen.
– Vi håller kontakten. Jag tror att det här ska ge med sig. Men det här kan också ta lite tid. Ibland kan det ta flera månader. Men jag tror att hon kommer att bli återställd, säger Kathy.
När hon packar in i bilen för att återvända till Gunnarsbyn sänder hon som morfar en tanke:
– Jag är glad att han pratade med mig. Så att jag förstod vikten av att läsa. Det känns nytt och utmanande att börja med praktik hemma i Gunnarsbyn. Jag tycker om mitt jobb.