Kalle, 82 – en krutgubbe som tar aldrig pension

82-årige Kalle Lundborg tar fram en vacker gammal tygnäsduk som han torkar sig under näsan med. I den andra handen håller han i en rörtång och på kepsen lyser pannlampan fortfarande. Kalle Lundborg bor i den lilla byn Överstbyn som ligger cirka fyra mil från Boden. Karriären som rörmokare inleddes i början av 50-talet – och han är fortfarande i full gång. I den bygden finns det knappt ett element, en varmvattenberedare, ett avlopp eller vedpanna som han inte har lagt händerna vid. 
– Jamen så blir det när man har hållit på så länge som jag, säger han och ler. 
Nu står han på trappen hemma hos 81-åriga Inga-Lisa Degerman och låter solstrålarna värma lite. Han har precis varit nere i hennes lilla källare där han har fått liv i en gammal hydrofon. Bara att ta sig ned där är en bedrift eftersom källaren ligger under köksgolvet. Bortser man från en rygg som av och till värker och ett knä som också bråkar lite är Kalle Lundborgs hälsa god.
– Det är lika bra att köra på. Man får ju inte stanna av för länge, säger han på sitt lättsamma och vänliga sätt. 
Under de veckor under våren när ryggen gjorde ont var han tvungen att tacka nej till flera uppdrag. Byborna unnar honom att kurera sig för de vet att när Kalle Lundborg tackar nej till att hjälpa, ja då har han goda skäl till det. 
– Kalle kommer alltid med kort varsel. Det är bara att ringa. Där sitter det aldrig fast. Jag vet faktiskt inte vad man skulle ta sig till om han inte fanns. Det betyder allt. Han är fenomenal. Han klarar allt, säger Inga-Lisa Degerman. 
Kalle Lundborg blir nästan lite förlägen av allt beröm. 
– Det är klart att har man som jag varit runt så här i byarna i mer än 60 år så känner jag ju också till människorna. Och husen de bor i inte minst, säger han. 
Nu får han god hjälp av sonen Karl-Gustav Vennström som även han hanterar VVS. 
– Jag försöker att vara med och assistera pappa i den mån jag kan. Jag har ju också ett lastbilskörkort så jag får väl se om jag väljer att börja köra eller om jag istället fortsätter med det här, säger han. 
Arbetsdagen som började redan vid halv sju på morgonen och inleddes med monteringen av ett avlopp i gamla konsum i grannbyn Sörbyn fortsätter nu. 
– Vi ska åka förbi Forsbergs och titta på en toalett som vi ska montera, säger Kalle. 
Han hänger in rörtång och skiftnyckel i den skåpbuss som är ombyggd till en rullande liten verkstad. Forsbergs är en kulturgård i Gunnarsbyn som paret Mogens Amstrup Jakobsen och 
Lena Malm har köpt. Den vackra 30-talsinredningen har bevarats och restaureringen har gjorts med varsamma händer.  
– På 70-talet gjorde jag det här badrummet. Då drog vi in kommunalt vatten och avlopp. Då skulle det bli modernt. Nu ska vi istället göra det i stil med allt det andra, säger Lundborg. 
Hemma i Överstbyn i gårdens stora uthus har han under årens lopp byggt på sig ett imponerande lager av rör. Där finns allt och lite till med reservdelar som ibland kan vara ett halvt sekel gamla. 
– Det har ju blivit att man har samlat på sig lite under årens lopp. Ibland står man där och behöver något. Då är det bara att åka hem och leta, berättar han. 
Är de han ska hjälpa inte hemma lägger de ut en nyckel så att han ska komma in. De flesta känner han så väl så det räcker med ett ”ja, du vet var nyckeln finns” när det är dags för honom att göra en utryckning.
– Det är ju så det fungerar här ute i byarna, säger han och hastar vidare.