Filmfantast håller liv i biografen

– Det grundar sig väl i ett stort eget filmintresse, säger han på sitt lågmälda sätt.

Genom det engagemanget har han gjort det möjligt för bygdens människor att komma dit och få ta del av de senaste filmerna.

– Visst, det är ju mest människor härifrån som kommer. Samtidigt vet jag att många uppskattar miljön och att man därför tycker om att åka hit istället för att gå och se en bio inne i någon av städerna. Det tycker jag är ett bra betyg till oss här, säger han.

Engagemanget började när dottern Ella var där och såg barnfilm. Då satt han ofta kvar och väntade på att matinén skulle bli färdig.

– Det var i samma veva som Fredrik Lidberg som skötte bion skulle flytta in till Boden. Då fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta vid, säger han.

Under de tio år som har gått har det blivit sisådär 300 filmvisningar. Peter Öqvist har missat tre kvällar under alla de här åren.

– Jamen inte kan man ju ställa in. Det är bara att ta sig dit. Sedan har jag väl haft tur som har fått vara frisk, säger han.

Under den här tio år långa epoken har Gunnarsbyns Folkets Hus också bytt ut den analoga projektorn och ersatt den med digital teknik. Och det handlar inte bara om traditionell film utan de visar också opera, livesänd sport, musikaler och arrangerar konserter, teaterföreställningar och konstvisningar.

– Vi försöker att ha en bredd. Det är hela tiden vårt mål. Att det ska finnas något för alla under det här taket, säger han.

I fjol utsågs byns Folkets Hus till Årets bio av Folkets Hus och Parker. I egenskap av ordförande och biomaskinist fick Peter Öqvist åka ned till Sundsvall och ta emot priset.

– Det var väldigt hedrande för oss här att få den utmärkelsen. Ett kvitto på att vi har gjort någonting som är bra, säger han.

Mogens Amstrup Jakobsen är en annan stor eldsjäl som lägger ned själ och ­hjärta i byns Folkets Hus. Han är imponerad av det arbete som Peter Öqvist har gjort.

– Det är ju inte bara att visa bion. Det stora jobbar ligger ju innan där man måste ladda in alla filmer. Två, tre gånger i veckan har Peter varit här vid femtiden på morgon för att läsa in filmerna. Han kan inte göra det på dagtid så han gör det alltid innan han är på jobbet, berättar Mogens Amstrup Jakobsen.

Peter Öqvist har också fått sätta sin prägel på filmutbudet.

– Jamen det är klart att lite har man väl haft att säga till om där men vi är ju samtidigt flera i styrelsen så det här handlar inte bara om mig, säger han.

Han säger att det är viktigt att ha en biograf som har ett utbud som passar alla. Där har man lyckats i Gunnarsbyn.

– Vi har barn, unga och vuxna som kommer till oss. De får se film, sport, opera, musik och nästan allt mellan himmel och jord, säger han.

Motiveringen till det ärofyllda priset var lång och imponerande: ”Årets bio är ett välkomnande och varmt hus i envis bygd. Det är ett hus där alla får vara – och alla vill vara”.

– Ja, den här veckan har det varit uthyrt till militärer men det hör normalt inte till vanligheterna, säger Peter Öqvist skämtsamt.

Någon filmvisning för militären blev det däremot inte.

– De har använt sig av vårt nätverk så nu återstår det att se om vi får ihop allt så som det ska vara, säger han och ler.

Det är många gånger lätt att säga att hela Sverige ska leva men någon måste också omsätta de fina orden i verksamhet.

– Ja, någon ska ju dra lasset. Så är det ju. Föreningslivet bygger också i mångt och mycket på ideellt arbete. Det har varit roligt. Samtidigt är det ju rätt tungt, säger han.

Med 172 invånare är Gunnarsbyns Folkets hus den minsta ort som fått utmärkelsen Årets bio.

– Det är ju så fina ord så man kan knappt ta in allt. Centrala Gunnarsbyn har ju 172 men vi har ju även metropoler som Rörån, Lassbyn, Överstbyn och Valvträsk. Bara för att nämna några, säger han och flinar.

– Det är mycket som har varit roligt att få vara delaktig i. Musikalerna som vi har kört har ju varit fantastiska. Bland annat Fantomen på operan och Jesus Christ Superstar. Sedan alla biokvällar med mat som har anknytning till själva filmen. När det var Mamma Mia hade vi grekisk mat. Det har blivit en hel del sånt också genom åren.

– Det var en svår fråga. Kanske lite. Det kommer ju folk på det man gör så då är man ju en liten glädjespridare i alla fall.

– Man kommer ju att få jobba lite för det men nog finns det ju en framtid, det tror jag absolut. Och vi är ju så mycket mer än bara långfilm.

– En per föreställning (skratt).

– Näe, konstigt nog inte. Jag har nog klarat mig (skratt).