De valde Gunnarsbyn före Nairobi

Jonas Gejke har sina rötter i Bälinge utanför Uppsala men han har bott och arbetat med upplevelseturism i Kenya i 25 år. Där träffade han Naila Sher som han har varit gift med i mer än tio år nu. För några år sedan besökte han sin kompis Fredrik Broman i Lassbyn och en tanke föddes att flytta dit tillsammans med sin hustru och barnen. 
- Jag ville att våra barn skulle få en del av sitt svenska arv med språket och allt annat som följer när man bor här, säger han. 
Naila Sher som aldrig upplevt en svensk vinter var positiv. 
- Jag tyckte att det skulle bli spännande. Jag förstod ju att det skulle bli annorlunda. Inte minst att lämna min släkt hemma i Nairobi, säger hon. 
Jonas Gejke köpte in sig i företaget Aurora safari camp och tillsammans med grundaren Fredrik Broman har han nu också lodgen The Outpost i Mårdsel. Engagemanget och projekten växer och i dag är de också delägare i en resebyrå med bas i grannbyn Sörbyn. 
Familjen bor i dag i en villa mitt i Gunnarsbyn men återföreningen drog ut på tiden. Det dröjde hela två år innan Naila Sher hade alla papper som behövdes för att få flytta till Sverige. En del av den tiden tvangs paret dela på sig och bo i varsin världsdel medan Jonas förberedde familjens ankomst. 
- Vi hade varit gifta i tio år och hade tre barn tillsammans. Två av barnen hade också svenska pass. Ändå dröjde det två år. Det är för mig fullständigt obegripligt, säger han och skakar på huvudet. 
Men nu är de här tillsammans sedan ett och ett halvt år. Sonen Moniko Gejke gör i dag värnplikten i södra Sverige. 
- På ett sätt var det också bra att vi inte bodde här medan Jonas renoverade vårt hem. Det var ändå en lång väntan, säger Naila Sher. 
Livet i mångmiljonstaden Nairobi skiljer sig väsentligt åt från den vardag de har nu. 
- Innan flytten hade jag aldrig upplevt minusgrader och snö eftersom vi bara hade besökt Sverige och Europa under sommaren. Vår första vinter var magisk, säger hon. 
Vintermörkret i norr och de ljusa sommarnätterna har medfört en stor omställning. 
- Det var ju förvirrande och är det väl fortfarande. Hemma i Kenya finns inte de skillnaderna i dagsljus. Lite tungt har det varit när det har varit mörkt och kallt, säger hon. 
- Nu kommer ljuset tillbaka, inflikar henne make. 
I dag arbetar hon på ett lokalt företag i grannbyn Sörbyn som tillverkar tenntråd och hon har precis tagit svenskt bilkörkort. Det är nu klart att turistverksamheten i älvdalen kommer att växa ytterligare nästa vinter. Då kommer man att erbjuda gästerna färder med varmluftsballong. I samband med den satsningen kommer också ett gästhus att byggas upp i en stor fastighet inne i Gunnarsbyn. 
Tanken är att Naila också ska arbeta där.  
- Det känns spännande och intressant. Jag har ju arbetat i turistverksamheten i Kenya och har också varit uppe i ballong några gånger så jag vet vad det hela handlar om, säger hon. 
För 17-åriga dottern Zarah som går andra året på gymnasiet har livet inneburit en omställning. 
- Det har inte varit helt enkelt. Jag har känt mig utanför gemenskapen men jag hoppas att det ska bli bättre, säger hon. 
Nu går hon på gymnasium i Boden istället. Att vara tonåring och att pendla in till skolen från Gunnarsbyn är ändå inte helt lätt. 
- Att bo här är bra och Boden vill driva en landsbygdsvänlig politik. Men lika fullt förbannat finns det under tre dagar inte en buss som gör det möjligt för elever på gymnasiet att ta sig från skolan och tillbaka hit till den här delen av kommunen, dundrar Jonas Gejke. 
Trivs ni med ert nya liv i Gunnarsbyn?
- Ja, det gör vi. Jag har aldrig velat bo i en stor stad utan jag trivs i en mindre bygd. Nairobi är ju stort men det är ändå en familjär känsla som jag tycker saknas i svenska städer. Därför är livet här ute på landet bättre, säger Jonas Gejke. 
Hur tror ni att era liv ser ut tre år framåt i tiden?
- Vi har slagit mig oss ner här och vi trivs här. Samtidigt kan jag väl erkänna att jag av och till saknar det liv som vi hade. Det här är ju en helomvändning på så många sätt. Men det är spännande. Och vi har varit hemma i Nairobi under jul och nyår så vi håller ju kontakten med släkten där. Samtidigt har vi kommit in i gemenskapen här. Det betyder mycket för trivseln, säger Naila Sher.