Att stå med båda fötterna på jorden är inget för henne

Hon är världsstjärna i en minst sagt udda sport.Men så är ju det där med höga höjder inget som skrämmer Malin Holmberg.Möt 30-åringen från Kiruna som lever på gränsen, älskar utmaningar och har samlat på sig massvis med meriter som klättrare.Och som dessutom inte har tagit sig till toppen med hjälp av styrka och skicklighet.- Det är tur och vilja, förklarar hon.

Foto:

Göteborg2011-08-28 10:34

Få klättrare kan visa upp en bredd på samma nivå som Malin Holmberg.

Bland annat har 30-åringen tagit fem SM-guld och gjort flera andra riktigt bra resultat.

Något som inte bara placerar henne i Sverigetoppen utan även högt bland den internationella eliten.

Dagen innan NSD bestämt träff för en intervju ringer telefonen.

- Hej det är Malin. Klättrare som man är...det ska bli fint väder i morgon och dåligt i dag. Kan vi flytta fram intervjun till ikväll istället? Jag skulle vilja klättra ute i morgon, säger hon.

Lite senare dyker hon upp på kaféet i centrala Göteborg.

Holmberg har nyligen avslutat ett vikariat som dietist inom primärvården i Borås, och jobbet ska nu bytas ut mot klättring i Norge.

Intresset föddes på högstadiet
Hon berättar att det finns två saker hon inte kan klarar sig utan när hon ska iväg på resa: tjockjackan och moccabryggaren.

- Senaste resan till Kalymnos glömde jag båda, men som tur var kom min pojkvän ner i efterhand och kunde ta med moccabryggaren. Annars vet jag inte hur det skulle gått, säger hon.

När vi börjar prata om den grekiska ön Kalymnos skiner Holmberg upp.

Det är uppenbart ett ställe Kirunatjejen gillar.

- Det var otroligt fint. Väldigt goa människor, men tyvärr inget gott kaffe. Kan nog åka dit hur många gånger som helst känns det som. Det är bland de finaste ställena jag varit på.

För 30 år sedan föddes Malin Holmberg i Kiruna.

Hennes första kontakt med klättring var under en idrottslektion på högstadiet.

- Det var jättekul, men såg det inte som en idrott då. Det fanns liksom inte i huvudet, förklarar hon.

Det kom att dröja ytterligare några år innan hon skulle börja klättra mer regelbundet.

Efter att under gymnasietiden fått syn på en artikel om klättring började Holmberg tänka mer och mer på det.

Till slut tog hon kontakt med den lokala klätterklubben hemma i Kiruna.

- Jag skulle ta med mig de sakerna jag hade och komma dit och testa. Men jag hade inga grejer, så jag vågade inte då, berättar hon.

Men tankarna på klättringen släppte inte.

Ett tag senare tog hon kontakt med klubben på nytt och då gick det bättre.

2002 började hon utöva sin idrott mer seriöst och åkte iväg på sin första klätterresa till Frankrike och Spanien.

Och sedan dess har hon varit fast.

Under intervjun märks det också att 30-åringen brinner för utomhusklättringen, resorna och upplevelserna.

Men trots imponerande prestationer på klippa har hon även riktigt starka meriter från tävlingsvärlden - en värld Holmberg inte är lika begeistrad i.

- Jag gillar egentligen inte tävlingsklättring. Jag är ingen tävlingsmänniska. Det var mycket tack vare de andra tävlingsklättrarna här i Göteborg som jag ställde upp på tävlingar.

Och under tävlingarna har det gått minst sagt bra.

På meritlistan finns bland annat fem SM-guld och en seger i Nordiska Mästerskapen.

"Kalksten - lite tråkigt"
Men frågan är om det blir fler tävlingar nu.

Kommer du ställa upp och försvara SM-guldet från förra året?

- Det är möjligt, men jag har inget bestämt än, säger Holmberg, som istället lägger sina klätterpengar på resor.

Genom åren har det blivit en hel del av just den varan.

2003 byttes Kiruna mot Göteborg för studier.

Och tack vare klättringen har Holmberg varit en flitig resenär i hela Europa på jakt efter bra platser att klättra på.

Trots favoritställen som Kalymnos i Grekland och Margalef, Tres Ponts och Oliana i Spanien, är det graniten på hemmaplan i Bohuslän som just nu inspirerar och motiverar henne mest.

- Kalksten kan bli lite tråkigt i längden. Ofta handlar det där bara om att vara tillräckligt uthållig. Den tekniska utmaningen blir så mycket större här i Bohuslän, man måste verkligen göra rätt, och det inspirerar, förklarar hon.

Har du haft några svackor där du funderat på att lägga av med klättringen?

- Jo det har jag. Kanske inte sluta helt och hållet, det skulle jag aldrig klara, men kanske sluta försöka bli bättre.

I början av sin klätterkarriär var graderna en viktig del. Holmberg ville prestera och klara svåra leder.

Men allt eftersom har hon nu börjat byta fokus.

- Jag har förändrats jättemycket. Nu är känslan viktigare än vad det är för grad.

Vilken känsla är det du vill uppnå?

- Känslan när allt stämmer, att vara i "flowet", när jag klättrar på min gräns och får ut alla mina färdigheter. Men tyvärr händer det inte så ofta.

Stöter du på några fördomar om dig?

- Många tror att jag är duktig och stark, men det är helt fel.

Så vad är hemligheten?

- Tur...och vilja, säger hon och skrattar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om