I början av 2008 riktade TCO (Tjänstemännens Centralorganisation) hård kritik mot den dåvarande alliansregeringens förslag om hårdare regler i sjukförsäkringen.
”Förslaget försämrar anställningstryggheten och urholkar i praktiken arbetsrätten för dem med ohälsoproblem”, skrev TCO i sitt remissvar.
TCO var inte den enda remissinstansen som var kritisk. Även Sveriges kommuner och landsting (SKL) hissade varningssignal.
”Vi befarar att kommunernas ekonomiska bistånd ska bli en varaktig försörjning för en stor grupp långtidssjuka. Så är det inte tänkt att fungera”, sa Leif Klingensjö, SKL, i tidningen Arbetet 1 februari 2008.
De borgerliga lyssnade dock inte på invändningarna. Istället drev de igenom förändringarna i riksdagen sommaren 2008.
Beslutet fick snabbt stora konsekvenser för många människor. Remissinstansernas farhågor besannades. Den omtalade ”rehabiliteringskedjan” blev i realitet en utslagningsmekanism.
Under Ulf Kristerssons tid som socialförsäkringsminister (M) 2010–2014 utförsäkrades hela 87 000 personer. Av dem är bara en mindre del som lyckats ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Efter maktskiftet 2014 tog den S-ledda regeringen en del initiativ för att vrida politiken i en annan riktning.
Den bortre tidsgränsen, den så kallade stupstocken, skrotades. Taket höjt i sjukförsäkringen höjdes. Dessutom blev det vissa ekonomiska förbättringar för personer som har aktivitets- och sjukersättning.
Åtgärderna är emellertid otillräckliga. Både läkare, enskilda personer och fackliga organisationer fortsätter att vittna om avslag på sjukpenningen som drabbar sjuka och sköra människor.
I en riksdagsmotion 2017 efterlyste därför tre S-riksdagsledamöter (Eva-Lena Jansson, Helèn Pettersson och Lennart Axelsson) en ny översyn av sjukförsäkringen och Försäkringskassans praxis.
Motionen behandlades i riksdagen 14 december 2017 och riksdagen gick motionärerna till mötes. Socialförsäkringsutskottet skrev bland annat:
”Regeringen bör snarast återkomma med förslag till åtgärder som gäller bedömningen av arbetsförmågan kopplat till normalt förekommande arbete. Regeringen bör också se över tillämpningen när det gäller möjligheten att betala ut sjukpenning vid särskilda skäl. Det kan exempelvis gälla försäkrade som genomgår en medicinsk rehabilitering som kan leda till återgång i arbete ... Utskottet förutsätter att regeringen snarast påbörjar arbetet med en sådan översyn och skyndsamt lägger fram förslag till åtgärder.”
På politikersvenska är sådant ord och inga visor – och 12 april 2018 tillsatte regeringen en utredning i linje med motionärernas krav.
Utredaren Claes Jansson ska delredovisa sina förslag 30 januari och slutredovisa senast 15 oktober i år.
Vi får hoppas att de leder till tydliga och konkreta förändringar.
Sjukförsäkringen är en central del av samhällskontraktet. Människor betalar gärna skatt om de vet att det finns hjälp och stöd för dem själva och andra när de blir sjuka, gamla eller arbetslösa. Men om sjukförsäkringen inte fungerar på det sättet, då undergrävs människors tilltro till trygghetssystemen och välfärdspolitiken.
Därför bör alla som slår vakt om den generella välfärdspolitiken – oavsett om de kallar sig för socialdemokrater, socialliberaler eller något annat – medverka till att Sverige får en bättre fungerande sjukförsäkring.
En ny regering tillträder och börjar nu sitt arbete.
Inriktningen för finansministern, socialministern och deras kollegor borde vara klar: Sjukförsäkringen behöver rustas upp.
Janssons utredning kan bli början på en sådan resa.