När en pojke blir en man

Augustikvällen övergick sakta till natt. Eldfärgade moln sträckte sig långt ovan grantopparna som kantade Torneälven. En drillsnäppas hastiga flykt fångade pojkens intresse. Han följde fågeln med en kisande blick tills den försvann in i den nedåtgående solen. Längst fram i fören på en blå älvutter satt Kevin Iivonen med sitt spö hårt hållet av bägge händerna. Han var 14 år och från Stockholm. Parfym och storstadsliv hade bytts ut mot beckolja och äventyr. Försiktigt släppte han spöet med ena handen och lät sedan fingrarna dingla i vågorna utanför relingen. Man kunde se hans välbefinnande. Just då saknade han inte något, inte ens Stockholm.

Det var första sommaren Kevin följde med mig upp till Norrbotten. I fyra veckor skulle han fiska, äta och sova, inget annat.
Frekko som körde båten försökte överrösta motorvrålet.
- Jag tror han trivs här uppe, skrek han och pekade mot pojken i fören.
Jag kunde inte annat än att instämma, vem skulle inte trivas här?

Vi närmade oss målet för nattens fiske. Det var bara en fors kvar innan vi nådde Lainioälvens utflöde i Torneälven. När vi passerade det sista vitskummande partiet slog plötsligt fören hårt i vågorna. Vattnet exploderade och kom ner som ett regn över oss alla. Frekko log så där som bara han kan.
Med stela ben balanserade jag mig ur båten och upp på stranden. Få var minuterna innan det virvlade små magiska glödflagor upp ur eldens lågor. I stekpannan fräste hamburgarna och spred en doft som väckte bortglömd aptit.
- Vi måste äta om vi ska orka fiska hela natten, sa Frekko och rafsade runt med sin stora kniv i stekpannan.

Mätta och belåtna började vi se över vår utrustning. Spön sattes ihop, rullar kom fram ur ryggsäckarna. Vilken fluga skulle få äran att bli knuten på tafsen? Kevin pekade varsamt på en svart kaninhårsfluga i min öppna ask. Jag tittade på honom och nickade, han hade hjälpt mig med att göra en ofta lång process kort.
Jag blev kvar på stranden medan Frekko tog med sig Kevin ut i båten. Han hade utlovat nappgaranti och det kunde naturligtvis inte pojken motstå. 

Av solens strålar syntes nu bara en tunn apelsinfärgad rand i horisonten. Månen dök sakta upp som en vålnad ur det förgångna och snart glittrade älven i dess sken. Långt borta hörde jag ljudet av en båtmotor växa sig allt starkare. Hade de glömt något?
- Hoppa i land och fortsätt drilla från stranden, Frekko formligen lös av glädje.
 
Utan att tänka sig för hoppade pojken ur båten och ner i knädjupt vatten, men det gjorde ingenting.
Spöet bände i Kevins händer, någonting slet ursinnigt i älven, knarren ven. 
- Inte för hårt, jag bet mig sedan snabbt i tungan. Det var Kevins fisk, inte min.
Efter några vildsinniga rusningar och långa minuter började fisken visa tydliga tecken på trötthet. Av Kevins ansiktsutryck att döma var slutet nära. Stranden var brant och stenig vilket försvårade landningen, men pojken hade svar på tal. Han lirkade och trixade tills fisken låg utanför en sten som lutade ner i älven. Kevin började plötsligt springa bakåt. Rakt in i ett videsnår allt medan han höll spöet rakt upp och tummen stenhårt mot spolen. Blad yrde, mygg och knott lämnade sina gömställen. Med hjälp av den höga farten och den lutande stenen hade fisken nu blivit luftburen. Flygandes på en meters höjd kom den in för en tillsynes oundviklig kraschlandning. Men det blev en snygg buklandning, mitt på en liten gräsplätt.
Kevin släppte spöet i videsnåret och sprang med snabba kliv mot fisken som låg och hoppade från sida till sida. Han lyfte upp den prickiga öringen med bägge händerna och höll den krampaktigt mot mig och Frekko.

Det var då jag såg det. På något sätt hade han växt flera decimeter, de pojkaktiga ögonen hade som genom ett trollslag fått en mognare blick. Det fanns en gränslös stolthet som omslöt hela den unge mannens väsen.

När Kevin åter andades normalt sa han till mig och Frekko.
- Nu behöver jag inte få någon mer fisk idag, kanske inte på hela sommaren. Den här räcker.
Jag sträckte genast fram näven.
- Grattis till den granna öringen, men än mer grattis till ditt tankesätt.
Vi satt länge vid elden den natten och pratade om fisket, och livet i största allmänhet. Något hade förändrats sedan vi kom, nu var vi tre män.