Förutom NSD, var Ulla och Sune Helmersson från Bialitt i Skåne på besök, plus Jill och Lisbeth Westfal från Boden i Jan och Stina Brambergs stuga.
– Det är högtidligt att vara på gudstjänst i Gammelstad säger Lisbeth Westfal.
– Det är mysigt och gemytligt här, säger Jill Westfal-Bergqvist.
Mycket att berätta
Ulla och Sune Helmersson besökte kyrkbyn i Öjebyn i lördags, dagen före kyrkkaffet i Gammelstad.
– Nu har vi mycket att berätta om när vi kommer hem. Vi ville se hur ni lever här uppe, säger Ulla Helmersson.
Förr användes kyrkstugorna av besökare som hade lång väg att åka, men som ville uppfylla kyrkoplikten. Man kunde bo långt ute i skärgården eller mot norska gränsen till, eftersom Nederluleå socken var stor till ytan förr i tiden.
– Många hade flyttat och gift sig i andra byar, men detta var enda stället där man fick information om vad som hade hänt hemma, säger Jan Bramberg om kyrkstugornas besökare, som bara fick bo i stugorna i samband med kyrkobesöken.
Generösare regler
Numera är reglerna för boende mer generösa. Och man behöver inte ha ärvt sin stuga, de går att köpa.
– Men mar får inte bo här från maj till augusti. Man måste sätta en gräns, annars blir det ett sommarstugeområde, säger Jan.
Ett kulturarv - också
De allra flesta av stugorna är i drift. De som står tomma, kan ha många delägare eller ha ålderstigna ägare.
– Detta är inte bara ett världsarv, utan snarare ett kulturarv. Stugorna har gått i arv i släkten i generationer, säger Jan Bramberg.
Han har haft en kyrkstuga som gått i arv. Numera äger han två stugor, som han reparerar. Han är tillika ordförande i Kyrkstugeföreningen.
– Det är så fridfullt här. Man känner ingen stress när man är i stugan, säger Stina Bramberg.