Bilden av Michael Wiinikka är tagen på sjukhuset efter den förödande olyckan.
Vi träffas på ett kafé i Gammelstad. Det är två månader sedan ståltrådsbiten kommer flygande genom luften.
Michael Wiinikka har under sommaren arbetat åt företaget Swanworks med bland annat slyröjning. Den där dagen, efter E4 i höjd med Siknäs, är inget undantag.
Han minns de dramatiska ögonblicken efter olyckan med fasa.
– Det var som att man hade slagit mig i ansiktet över ögat. Jag började bara gallskrika, säger Michael Wiinikka försiktigt på sitt tillbakahållna sätt.
Projektilen som träffar honom är tunn och bara två centimeter lång, men den leder till en livslång skada.
Det är givetvis en mardrömslik scen som utspelar sig den där augustidagen. Hans arbetskamrat rusar fram när han hör honom skrika.
– När min kollega kom frågade jag "blöder det?" Jag kände att det var något som smakade salt som rann ner efter ansiktet. Han tittade bara snabbt, sedan ringde han arbetsledaren.
Den korta ståltrådsbiten genomborrar visiret, den högra linsen i glasögonen och går rakt in i hjärnan.
– När jag satt där i bilen skämtade jag med arbetsledaren, "tänk om någonting har åkt in i huvudet på mig", säger han.
Efter ambulansfärden till Sunderby sjukhus förstår han allvaret. Då har han tagit en "selfie" med mobiltelefonen. Han vill helt enkelt se vad som mötte kollegan direkt efter dramat.
Blev du rädd?
– Nej. Det enda jag är rädd och orolig för är om den här metallbiten kommer att påverka mig om till exempel fem år. Jag är vanligtvis en rätt lugn person som inte jagar upp mig – men det är just metallbiten...
De första timmarna är mardrömslika på många sätt.
– Det gjorde jävligt ont hela tiden. På akuten försökte de få upp ögonlocket på mig men det gick inte. 50 fragment från glasögonlinsen hade flugit in i ögat, säger Michael Wiinikka.
Olyckan blir början på en ny tillvaro för honom
I dag ser Michael Wiinikka ljus och mörker. Han kan även urskilja konturer av föremål nära honom.
Sedan dess är han i princip blind på höger öga. Han uppfattar ljus och mörker. Han kan även tyda fåtaliga detaljer och färger, men ingenting är som förut.
Två gånger har specialister i Umeå opererat ögat.
– Läkaren sa att jag inte hade någon pupill när jag kom in på operationen, så de har sytt ihop alltihop i själva ögongloben.
Vid den senaste träffen med läkarna erbjöds han ytterligare en operation som en sista lösning, med minimal möjlighet att förbättra synen.
Det tackade han nej till.
Vad tänker du i dag när du har förlorat synen?
– Det känns ju surt, det måste jag säga. Men jag känner också att jag har som ingen person att skylla på. Hade jag haft det, då hade det känts lite bättre. Då hade man kunnat säga, "den där jäveln...". Det är som svårt att säga det till ett viltstängsel.
Röntgenbilden visar med tydlighet följderna av olyckan, den två centimeter långa ståltrådsbiten i Michaels Wiinikkas hjärna.
Ståltrådsbiten i huvudet får han leva med. Läkarna har förklarat att det är för riskfyllt att genomföra en operation för att få ut den.
– Min värsta mardröm är att bli dement. Den här biten sitter ju i motorikcentrum i hjärnan.
Med hjälp av sin humoristiska sida går han i dag vidare, förklarar Michael Wiinikka.
– Det känns ofta bättre om man får andra att skratta.
Benjamin Kenttämaa Lehto, ägare av Swanworks, uppger att flera förslag till förbättringar av arbetsmiljön har lämnats in till Trafikverket som är beställare.
Maskiner och verktyg ska också ha bytts ut under den utredning som pågår, och säkerheten är i dag förbättrad.
– Vi har lagt till skyddsglasögon under visiret i hjälmen, säger Benjamin Kenttämaa Lehto.