Vid NSD:s senaste besök på Brantgränd fylldes så gott som hela tomten runt bostadshuset och skrivarstugan av blomsterarter som han benämner förvildade trädgårdsflyktingar. Nu är det mesta av ytan gräsmatta men kvar finns plättar på vilka de gamla blomstren lever kvar.
– I likhet med Carl von Linné kan man här i all anspråkslöshet tala om blomsteruret. Genom att titta på blommorna kan man se vilken tid på dygnet och vilken tid på sommaren det är. De olika arterna blommar med en viss regelbundenhet.
Smörbollen utblommad
Först av alla i den Lundholmska trädgården kommer smörbollen. Den är nästan utblommad vid vårt besök den 12 juni. Liljekonvaljen står i blom liksom en gul blomma som liknar åkersenapen som Kjell för stunden inte kommer ihåg namnet på. Två liljesorter, krolliljan och en brandgul lilja som enligt Kjell i folkmun helt felaktigt kallas kejsarkrona, knoppas.
– I mitten av maj kom liljespetsarna upp ur marken. När de har blommat klart sätter de frön och sprider sig naturligt.
Aklejan knoppas och står i begrepp att blomma.
– Renfanan och blåklockan avslutar kavalkaden här. Genom hela sommaren är det någon art som står i blom.
Någon kabbeleka rymmer inte den Lundholmska trädgården. Därtill är den för torr.
– Men det är ju den blomma som man kommer ihåg som den första som blommar. Den plockade jag till mamma på Mors dag, säger Kjell.
Klimatförändring
Syrenen blommar redan nu. Kjell Lundholm ser en "påtaglig klimatförändring i den detaljen".
– 1975 när jag flyttade hit slog syrenen ut helgen efter midsommar. Nu blommar den 14 dagar före midsommar. Det är väldigt tidigt.
När Kjell Lundholm skrev boken "Carl von Linné och Norrbotten" som gavs ut 2006 reste han i Linnés fotspår och märkte en förskjutning på 14 dagar i myrporsens och skvattramens blomningstid.
– 1732 blommade de två veckor senare på det ställe mellan Piteå och Luleå som jag besökte.
Kjell Lundholm berättar att Skandinavien har haft 20 istider under årmiljonernas lopp och att Lilla istiden inträffade omkring 1700-talet då Carl von Linné levde och verkade.
– Då handlade det om varierande klimat helt enkelt, inte om klimatutsläpp som idag.
Folk svalt ihjäl
Han påminner om "storsvagåret" 1867-1868 då man under midsommarhelgen kunde köra över isen på Luleälven med häst och släde.
– Man kunde varken så eller skörda. Det blev hungersnöd och folk svalt ihjäl. Det fanns ingen järnväg att frakta spannmål på från södra Sverige och träskutorna med segel fungerade inte på isen.
Midsommarstången beskriver han som ett tämligen främmande inslag i Norrbotten. Han har aldrig rest någon egen sådan men väl upplevt stänger gjorda av olika slags växter beroende på vad som stått till buds i omgivningarna.
– På våra fjällstationer är midsommarstängerna gjorda av enbart björkris. Det är det enda som finns att ta till vid den tiden. Sommaren har inte kommit i gång på fjället så dags.
Han berättar om det undergörande, stärkande vattnet som människor drack under midsommarnatten förr i tiden.
– Naturens vatten, helst i källor som rann mot norr, ansågs vara extra kraftfullt och helande under natten mot midsommardagen. Folk "drack källa". Min farfar, som var född 1849, gick ut i hemlighet och drack källa.
Återuppväckt källa
Kjell Lundholm återkommer till Carl von Linné och hans resa i Norrbotten.
– Prosten Uneus i Gammelstad tog med Linné till en hälsokälla här i närheten. Han intygade att han själv hade blivit botad från sin gikt av detta vatten.
Hälsokällan i fråga återuppväcktes för några år sedan från en slumrande tillvaro. En spångad stig iordningställdes fram till den från friluftsmuseet Hägnan.
– Den återinvigdes av Källakademien, säger Kjell.
Han trivs med att bo i världsarvet Gammelstads kyrkby.
– Det är ett fåtal förunnat att bo i världsarv. Innanför murarna i Visby på Gotland, det är ju också ett världsarv, köper stockholmarna upp det mesta och området lever upp tre-fyra veckor på sommaren. Det är helt annat här. Men visst kan det ha sina problem att bo här också. Säg att vi vill ha fjärrvärme. Vem ska då betala den arkeologiska utgrävningen? Allt är väldigt reglerat. När vi skulle byta fönster förra året fick vi invänta tillstånd att göra det.
Angenäm sommar
Vi sitter och samtalar med Kjell Lundholm i hans skrivarstuga. Han berättar om sitt senaste verk, den alldeles nyutgivna boken "Gammelstad – en plats i världen".
– Den handlar inte bara om kyrka och kyrkstad utan om vardagslivet, och om likheter och olikheter med resten av världen.
Boken innehåller bland annat Kjells dagboksanteckning den 24/6 2011 – midsommaraftonen. Det här är ett utdrag ur den:
"Varför inte tänka sig att man levde i liknande sinnesstämning som den unge studenten Carl Linnaeus som till midsommar 1732 besökte kulturmarkerna mellan Hälsokällan och kyrkan i Gammelstad. "Ängarna fröjdade sig nu med en skön och härlig prospekt" som han uttalade sig "och allt gynnade ögonen och hälsan. Är sommaren kortare här än alla andra städes i världen, så tillstår jag ock, att han är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag levat friskare än nu".
Kjell Lundholm konstaterar att den unge studenten visste att ta vara på de skimrande sommardagarna. Han insåg att sommaren är kort och snabbt flyktig.
Själv ska Kjell också "insupa atmosfären" på midsommaraftonen.
– Katarina och jag är dåliga evenemangsbesökare. Tidigare hade vi ett sommarställe i Västerbotten som vi åkte till, men nu är det sålt. På midsommardagen ska vi ge oss ut och turista, säger han.