– Midsommarnatten har i alla tider förknippats med magi. Förr samlade man då dagg från gräs som ansågs ge styrka och kraft mot sjukdomar. Dagg i degen hade man också. Att rulla sig i dagg ansågs bra mot värk, säger Ann-Louise Lång, antikvarie på friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad.
Hon berättar om midsommartraditioner förr och nu när vi träffar henne i torpet där hon ofta möter museets publik spelande rollen av gamla tiders klok gumma.
– Människor har i alla tider kommit sammman för att leka, dansa och fröjda sig på midsommaraftonen. Inte minst ungdomarna har roat sig hela midsommarnatten. Vi har smyckat med gröna löv sedan urminnes tider. Det är ett festtecken. Löven är dekorativa och ger kraft liksom midsommarens blommor.
Eldar ersattes av stänger
Långt tillbaka dansade man runt eldar, så kallade Johannesbål efter Johannes döparen, under midsommaren. På andra håll i Europa gör man det fortfarande. I Sverige har bålen ersatts av midsommarstången.
– Att resa midsommarstång är en från början borgerlig sed som utövades av gillen och skrån i städerna. I Erik Dahlbergs skrift Suecia antiqua från 1600-talet omnämns en midsommarstång i Piteå.
Att på midsommaraftonen plocka ängsblommor att lägga under kudden för att sedan i drömmen få se sin tillkommande är en annan gammal tradition.
– Vissa menar att det ska vara sju sorters blommor, andra att det ska vara nio. Vissa har också reglerat vilka blomsorter det ska vara men det är ju beroende av vilka som växer på olika ställen. Det viktigaste är att blommorna plockas under tystnad.
Kokade gröt med mjölk
Ann-Louise Lång känner till många andra gamla sätt att få reda på sin tillkommande.
– Ett är att gå till en källa i skogen, under tystnad gå runt källan baklänges tre gånger för att sedan titta ner i vattnet och se vem det är. Ett annat sätt är att äta drömgröt gjord på mjöl och mycket salt. Den person som i drömmen kommer med vatten mot törsten som allt saltet ger är den tillkommande. Ett alternativ till gröten är att äta hel salt sill och stoppa den i munnen med stjärten först.
Att äta gott hör midsommaren till. Förr kokades "vitgröt" med mjölk istället för vatten och med finare gryn som korngryn eller på vetemjöl. Filbunke var en annan lyx som man unnade sig. Så långt som att dra upp potatis innan den hade vuxit färdigt, för att kunna äta färskpotatis, gick man inte. Sillen var vardagsmat då och ingen festmat.
– Nu är ju färskpotatis, sill och jordgubbar basen på midsommarbordet, säger Ann-Louise Lång.