När NSD besöker Gammelstads kyrkogård på tisdagseftermiddagen visar det sig att uppgifterna från läsarna stämmer. På de äldre delarna av kyrkogården finns många gravstenar som inte står rakt, en del ligger ned helt. Flera träkors är trasiga, lutar eller har ramlat omkull.
Elisabet Kassfeldt håller på att plantera blommor på sin fars och systers grav.
- Visst ser det lite tråkigt ut med träkorsen. Men samtidigt är det väl naturligt att det blir så här. Om inga anhöriga eller andra sörjande längre är i livet är det ju ingen som tar hand om korsen, säger hon.
Privat egendom
Kyrkogårdsförvaltningens chef Åsa Sahba förklarar att stora förändringar skedde i samband med att kyrkan skiljdes från staten 2000.
- Den nya begravningslagen innebär att gravstenarna är privat egendom. Alla, även de som inte är med i Svenska kyrkan, betalar en begravningsavgift för att få bli begravda. Men kyrkan har inte längre statliga resurser för att hålla efter gravstenar och kors. Det är en tjänst som gravägaren i så fall måste köpa av oss. Annars gör vi ingenting om inte en lutande gravsten utgör en fara för personal eller besökare - då måste vi självklart åtgärda den. De
gravar som inte har någon gravägare stänger vi, gravstenen plockas bort. Nyligen har vi rustat upp järnkors och kedjor på kyrkogården i ett kyrkoantikvariskt
projekt. Men pengarna räcker inte till allt som skulle behöva
göras, säger Åsa Sahba.
För de nyare gravarna är risken för lutande gravstenar eliminerade.
Förankrade gravstenar
- Genom att vi förankrar gravstenarna i nedgrävda balkar som löper längs hela rader så kan vi enkelt justera stenar som börjar luta med jordankare. Men det är ett dyrt system som vi inte har ekonomiska möjligheter att installera vid de äldre gravarna.
När det gäller träkorsen säger Åsa Sahba att man helt enkelt måste acceptera att träkors inte är beständiga utan att de så småningom försvinner.
- Tidens tand gör sitt, och så har det varit tidigare också enligt traditionen.
Under tisdagen hölls så kallad gravsyn på Gammelstads kyrkogård. Kyrkorådets arbetsutskott gjorde sin årliga tillsyn. Det arbete som bedrivs vid kyrkogården innefattar inte bara skötsel och gravvård.
- Det här är en av de största kyrkogårdarna i Luleå stift. Den togs i bruk någon gång efter mitten på 1800-talet. Vi vet inte exakt men beräknar att omkring 15 000 människor ligger begravda här. Kyrkogården är av stort historiskt intresse och vi utför ett omfattande arbete med att dokumentera och inventera, säger Åsa Sahba.