Detta fick bonden Lars-Henrik Andersson Berg bittert erfara 1828. I fyllan hade han retat upp sig på skomakargesäll. Bonden erbjöd gesällen färd till Råneå med häst och släde och på vägen mellan Börjelslandet och Råneå försökte Lars-Henriksson Andersson Berg att rånmöra ihjäl sitt resesällskap. Gesällen överlevde mordförsöket och Lars-Henrik Andersson Berg hann aldrig göra sig av med offret som hittades vid liv.
Tappade huvudet
Skomakargesällen kunde berätta vem som huggit honom med yxa och den 19 december 1828 blev bonden Andersson Berg ett huvud kortare på avrättningsplatsen som ligger vid Tingsvägen på Ektjärnsområdet.
Avrättningarna var offentliga och ett stort folknöje för både barn och vuxna.
– Många försökte rusa fram efter att bilan fallit för att få tag i blod från den avrättade. Enligt folktron hade sådant blod starka krafter, säger Beatrice Norberg.
Bönder var utkommenderade för att med spetsade störar hindra att den dömde skulle fly och samtidigt hålla de nyfikna åskådarna borta.
Hemsökt plats
När prästen gjort sitt kom skarprättaren fram bakom sitt skynke för att fullborda straffet.
Att avrättningsplatsen är hemvist för spöken och osaliga andar är en självklarhet.
Förr var man mycket noga med att exempelvis inte avrättade, förbrytare och självspillingar (självmord) fick begravas i vigd jord.
De ansågs inte värdiga att begravas på kyrkogården och det ansågs därför att de som ej dött naturligt skulle ”komma att gå igen”.
Enligt Beatrice Norbergs bok i ämnet så var det ”självspillingarna fruktades särskilt eftersom de inte blivit kallade av Gud utan tagit sitt eget liv”.