Det där är ett exempel på generositet som psykologen, psykoterapeuten och författaren Patricia Tudor Sandahl berättar om när hon på inbjudan av Nederluleå församling föreläser i Petrigården under tacksägelsehelgen.
Hon inleder med att läsa ett stycke ur sin bok "Ett givande liv". Det handlar om hur hon inför en jul säger att hon inte vill ha några presenter och sedan blir besviken över att bli bokstavligen tagen på orden. Ett paket får hon i alla fall. Det innehåller ett tackbrev från en barnby på andra sidan jordklotet som hon skickar pengar till – som alltså får ta del av hennes generositet.
En händelse en slaskig vintermorgon i Stockholm blir nästa historia om generositet. Patricia ska på ett tidigt möte och springer till bussen. Väl framme upptäcker hon att hon har glömt såväl busskort som mobiltelefon. Vad ska hon göra? Hon tar mod till sig, beskriver sin situation för busschauffören och frågar om hon möjligen får åka med ändå. Chauffören svarar att han inte kan säga nej till en sådan vänlig förfrågan.
– När jag sedan ska stiga av och tackar säger han "Ja men vi ska ju bygga det goda samhället". Jag går med en varm känsla mot en ny dag, säger Patricia Tudor Sandahl.
Vill vidga begreppet
Det finns enligt henne ett stort intresse för begreppet generositet i vårt samhälle. Ett tecken på det är mängder av sökningar på ordet på internet.
– Är det ett tidens tecken? Är vi trötta på girighet? Vad gör generositet med oss? frågar hon sig och nämner den amerikanska datorpionjären och filantropen Bill Gates som har startat en organisation i vilken världens miljardärer uppmanas att skänka halva sin förmögenhet.
Hon säger leende:
– Någon har sagt "Det är saligare att ge om det är avdragsgillt".
Tudor Sandahl vill vidga begreppet generositet till att omfatta annat än pengar, till exempel tid, omsorg och kunskap. Hon berättar att ordet generositet från början var ett latinskt ord som betydde "att tillhöra adeln" men som sedan övergick till att beskriva en kvalitet istället för en rang hos människan.
En gång i en Konsum-butik i Lund höll Patricia Tudor Sandahl på att frångå sin egen generositetsprincip. Genom ett stort fönster såg hon en Röda korset-kvinna som skramlade med en insamlingsbössa och vände för att ta en annan utgång än den utanför vilken kvinnan stod.
– Men så tänkte jag "Vad håller jag på med?". Jag vände tillbaka och lade ett ovanligt generöst bidrag i bössan. Tyvärr var det var bara plånboken jag öppnade, knappast mitt hjärta! Generositet är att öppna sitt hjärta.
En livshållning
Hon tar upp önskelistor på dyra presenter som har blivit vanliga till exempel när människor gifter sig och berättar om en väninna som tyckte att en present var för dyr men köpte den ändå.
– Följden blev att det inte var med öppet hjärta som hon gav presenten.
Hon skiljer på att ge och att vara generös.
– Att ge är att öppna sin plånbok. Att vara generös är att öppna sitt hjärta, det är en livshållning. Det handlar om att få handling och hållning att vara i samklang med varandra.
– Att ge kan vara något som vi tvingas till.
Patricia Tudor Sandahl ställer frågan: Vad är det som håller mig levande, som får mig att brinna?
– Det är en insikt om att vi är beroende av varandra. Vi är vävda i samma stycke. Vi är mer lika än olika, säger hon.
Hon konstaterar att en del har lättare att ge pengar än tid medan andra tvärtom har lättare att ge av sin tid, en del har lättare att ge kunnande än att ge känslor...
– Man ger av det man har och av den man är. Man kan ge av allt som kan vara andra till nytta.
Hon är dock inte förtjust i det att "ge för att må bra".
– Det är inte fel men bieffekten kan diskuteras.
Sätter ribban högt
Patricia Tudor Sandahl ger uttryck för en innerlig önskan att egoismen skulle ge vika för generositeten i vårt samhälle.
– Idag lägger starka krafter hinder i vägen för relationen till andra. Det är "I, myself and me" som gäller, alltså jag först och sedan de andra. Vi uppmuntras till egen vinning. Den är upphöjd till dygd i vårt samhälle.
Hon gillar ordet "moget" i betydelsen "färdigt att tas i bruk" och ogillar samhällets ointresse av att ta alla mogna människor i bruk.
– Jag och min man har startat en liten samtalsgrupp som heter "Att bli tagen i bruk" i Stockholm. Det är fullsatt på våra möten, säger hon.
Hon citerar före detta generalsekreteraren i FN, Dag Hammarskiöld, som sade: "Människokallet är människoblivandet".
Hon citerar också Moder Theresa: "Gör små saker med stort hjärta" och säger:
– Vi sätter ofta ribban så högt.
Det sker saker i livet ibland som gör något med oss, som får oss att stanna upp, konstaterar Patricia Tudor Sandahl.
– Saker som får oss att tänka på vad som är viktigt i våra liv. Vi kan till exempel komma till insikt om att vi är beroende av varandra. Kanske ser vi nöden i världen. Kanske tänker vi på en hand på en axel i en sjukhuskorridor.
På genomresa i världen
Förnekelse av döden, förfall och förlust tar hon också upp.
– Vi klänger oss fast vid ägodelar som om vi inte förstod att allt kommer att tas ifrån oss. Vi är på genomresa i världen. Vad vill vi lämna i arv efter oss? Vad vill vi ingjuta i våra barnbarn?
Patricia Tudor Sandahl avslutar sin föreläsning omkring generositet med att läsa en bön som hon har fått av sin yngsta dotter som är präst. Den handlar om den stora utmaning som det innebär att försöka vara en god, generös människa:
"Gud – än så länge har jag idag
varken skvallrat eller tappat humöret.
Jag har inte varit sur, elak eller självisk.
Men om några minuter är det dags att
stiga upp ur sängen och från och med då
kommer jag att behöva en hel del hjälp."