"Vi tappar hem och jaktmarker"

"I torsdags fick vi beskedet. Under fredagen satt vi som fågelholkar". Så beskriver Sakajärvibon Katarina Sundelin beskedet att byn ska vara tömd år 2020 då Aitik växer.

Chockad. Katarina Sundelin var förberedd – men ändå inte.

Chockad. Katarina Sundelin var förberedd – men ändå inte.

Foto: Emma Eriksson

Sakajärvi2016-04-19 06:00

I flera år har Aitik varit ett överhängande hot mot bybornas bopålar. Nu har boende i Sakajärvi och Liikavaara fått beskedet: År 2020 ska Sakajärvi vara tömt och tre år senare ska även Liikavaara vara tomt på bybor. NSD talade under måndagen med samma bybor som i höstas, då hus i byn som köpts upp av Boliden började rivas. Katarina Sundelin, som bor på den gård som funnits i släkten i fem generationer, trodde att hon var förberedd på det besked hon fick i torsdags - men det blev trots det ett slag i magen.

– Det var som att slå undan fötterna på oss. Tre och ett halvt år är inte så länge, det känns som ingen tid alls, berättar hon

Läs mer: Här är Aitiks besked

Samtidigt fick byborna som kom till informationsmötet höra att tidsplanen trots allt var osäker och kan komma att revideras.

– Det känns ännu värre, för nu när man tror att man snart måste flytta så gör man inget underhåll på huset. Men så finns den där lilla brasklappen om att det kanske inte blir av, då kanske man står där om två, tre år med en otroligt dåligt underhållen fastighet, förklarar Katarina Sundelin.

Några som har stått och vägt hur de ska göra med sin fastighet är Roger och Catharina Bergman som bor på en liten yta med sina två barn. När NSD mötte dem i höstas visste de inte om de tordes satsa på att bygga ut då Boliden samtidigt börjat riva hus i byn. Nu har de fått sitt svar.

– Det kan vi lägga i malpåse nu, berättar Roger Bergman hemma i köket.

– Och det är ju en lättnad att vi äntligen fått ett datum. Men det kunde inte säga något mer, vi har ingen aning om var vi ska ta vägen nu, tillägger Catharina.

Men innan dess att de verkligen måste, så tänker de inte lämna sitt hem.

– Såvida vi inte hittar ett guldläge. Men när vi flyttade hit så tänkte vi att här ska vi bli gamla, säger Catharina Bergman.

Det lilla huset ligger på en stor gård med sjön som granne, har ett stall för hästarna och en stor hundgård som rymmer familjens tre hundar.

– De flesta i byarna har djur. Anna–Karin som har Galgbackens Islandshästcenter har ett 30-tal hästar, och de som bor här intill oss har runt 20 hundar. En man i grannbyn behöver en stor gårdsplan och sin verkstad för sitt företag. Det är inte många av oss som vill bo i stan, vi vill bo på landet där alla de här möjligheterna finns, säger makarna.

Nu efterlyser de en tydligare plan från både Bolidens och kommunens sida om var de ska kunna få plats i framtiden.

– Det ska bli spännande att se vad vi får för erbjudande. Vi vill inte ha ett nytt hus på Repisvaara, och pengar i handen kan aldrig ge oss det vi har nu, säger Roger Bergman.

Katarina Sundelin är inne på samma tankar som makarna Bergman.

– Vi tappar vårt hem, vår stuga och våra jaktmarker. Hela vårt liv, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om