Vem ska sanera gruvsamhället Nautanen? Det är frågan, sedan markägaren Sveaskog tackat nej till det avtalsförslag som Gällivare kommuns jurister arbetat fram. Med hjälp av statlig finansiering skulle området saneras från förorenad koppar. En bäck som är starkt förorenad av kopparvarv skulle återfå sin ursprungliga sträckning, Slagghögar som lakar ur koppar skulle transporteras bort. Men nu backar markägaren Sveaskog. De har meddelat att de ser positivt på projektet men anser att det är för omfattande. Någon vidare dialog med kommunen, angående avtalet, vill de inte ge sig in i.
Tvist om sanering
Service- och tekniknämnden har beslutat att lyfta ärendet till kommunstyrelsen då avtalsförhandlingarna kört fast.
- Vi blev förvånade över att Sveaskog inte vill ha någon dialog med kommunens tjänstemän utan bara säger nej till avtalet. Som vi ser det verkar det som om de vill lägga över ansvaret på kommunen. Nautanen är ett fint område för rekreation och historia och markägaren har ansvar för miljön, säger Rantapää.
Det var guldgrävaren Lars Bengtsson Björkqwist (1850-1927) som upptäckte kopparfyndigheten i Nautanen, en mil öster om Koskullskulle. År 1900 bildades AB Nautanens kopparfält. Arbetarna hade tolv timmars arbetsdag och rekryterades bland annat från gruppen rallare.
Öppna gruvhål
Nautanen blev ett livaktigt gruvsamhälle med Folkets hus, badhus, skola, affär, post och bryggeri. Här bodde 400 personer. Gruvbrytningen var i gång mellan år 1900-1907.
I dag ligger gruvhålen farligt öppna, omgärdade av trasiga stängsel. Husgrunderna finns kvar.
Historiens vingslag
Ett 30-tal hus byggdes med bostad för två familjer i varje hus. I det övergivna gruvsamhället anar man historiens vingslag. En plåthink vid en husruin. En gammal järnspis vid rallarrosorna. Här finns fundamentet efter linbanan som gick över sjön och till Koskullskulle.
Men den brytvärda malmen var smalare och grundare än man trott. När priset på koppar sjönk lades gruvan ner. Samhället och gruvanläggningarna såldes år 1917 till en skrotfirma i Sundsvall. Husen monterades ner och gruvarbetarna sökte jobb i Malmberget, Koskullskulle och Kiruna. Många fick jobb i kraftverksbygget i Porjus.