Spikskor. Spjutkast. Rundbana. För tjejerna i Gällivare SK:s friidrottssektion innebär samhällsomvandlingen en stor vinst – en friidrottshall, som med 28 års försening knappats hade vunnit några pallplatser i sprint.
Terese Högnelid tar sats. Stegen ökar, och hon slungar sig ut i ett längdhopp på den klassiska röda mattan som man hittar i gympahallar. Bakom henne står ett tiotal klubbkamrater i kö för att få hoppa. Alla väntar de på samma sak - en friidrottshall där de kan träna fullt ut för att kunna satsa på sporten de älskar. Tränaren Lisbeth Larsson drar fram häckar inför nästa övning. Då hon själv började med friidrott fanns bara en gammal utsliten bana på Malmbergets IP, men framtidshoppet var stort och en ny hall skulle snart byggas. Drygt 28 år senare, när hon tränar sina två egna döttrar i idrotten, närmar sig hallbygget ett förverkligande. Friidrottssektionen är en av GSK:s snabbast växande, och har fyra olika grupper från de som är sju år gamla till 19 år. Medan samhällsomvandlingen orsakar att flera sektioner i grannföreningen MAIF måste lämna sina befintliga lokaler, så får friidrotten sin allra första.
– För tre år sedan var det en demonstration i Gällivare för att få politikerna att börja agera, att bygga och utveckla samhället. Då lämnade jag över en 25 år gammal artikel från NSD där rubriken löd "Nu byggs friidrottsarenan i Gällivare". Christer Jonsson som var med i landslaget, och var tränare i Gällivare, sa då i en kommentar "Det tror jag på när jag ser den", berättar Lisbeth Larsson.
Den riktiga träningen har skett på tävlingar, på det som GSK Friidrott kallar för "hemmaarenan. Drygt 25 mil bort, i Haparanda. Där får idrottarna använda sina spikskor, kasta riktig slägga och använda sig av rätt ansatser när de hoppar längd och höjd.
– Vissa grenar, som stavhopp, kan vi inte ens utöva. Och då får vi ju inte heller några som tävlar i det, säger Sofie Öhman som med sina 19 år är sektionens äldsta deltagare och samtidigt den yngsta tränaren.
På frågan om hennes egna prestationer påverkats av hallbristen kommer svaret snabbt och tveklöst.
– Helt klart. Jag håller främst på med kastgrenarna. Jag har fått prioritera bort slägga, eftersom vi inte har någon bur eller nät. Istället för diskus och kula så kastar jag däck och medicinbollar, säger hon.
Samtidigt som samhällsomvandlingen innebär en vinst för sektionen så är det också en förlust för föreningen i stort. När arenan byggs måste en annan del av GSK lämna plats – klubblokalen. Intill Hedskolan där hallen ska byggas finns också OK Sarvens klubblokal. De två föreningarna måste nu hitta nya knytpunkter för deras verksamhet då de ska vara ute ur lokalerna redan till sommaren.
– En klubbstuga är ju navet i en föreningsverksamhet. Vi har våra möten och avslutningar där, och använder klubblokalen för att hålla ihop hela verksamheten, säger GSK:s ordförande Staffan Bröske.
Under hösten startades Framtidsresan, projektet med flera arbetsgrupper där föreningen försöker inkludera ungdomar, tränare och föräldrar i hur framtidens klubblokal och arenor ska passa behoven för idrotterna.
– Förhoppningsvis kommer de med inspel som inte vi tänkt på. Då gäller det att få med dem i processen, säger styrelsekollegan Kjell-Åke Johansson.
Väntan har varit lång, frustrationen hög. På skrivelser har man inte fått svar, och inga besked har getts sedan GSK för sju år sedan började fundera på hur framtiden skulle bli efter samhällsomvandlingen.
– Det läggs ner oerhört mycket ideellt arbete, och det är viktigt att barn och ungdomar får besked i den här frågan. Vi har känt oss så frustrerade när vi inte fått några svar. Men nu börjar det äntligen röra på sig, och det ser väldigt lovande ut att vi får ett markavtal så vi kan bygga vårt kansli nere på Gällivare IP, säger Staffan Bröske.
Drömmarna om en samlad plats, med konstgräs, kansli och fotbollsplan får stryka på foten. Tiden blir istället en allt mer tryckande fråga.
– Tiden är en viktig faktor. Helheten var mer intressant när vi började, Vi hade någon idé kring att kraftsamla på ett och samma område. Men det hinner vi inte. Så nu blir det Gällivare IP, en ny klubbstuga och konstgräs på Tallbacka. Tiden är viktigare. Att kämpa för att få allt på samma plats är inte värt det om det fördröjs med tio år till, säger Kjell-Åke Johansson.
Tillbaka på friidrottsträningen hänger det trots förhoppningarna ett orosmoln över Lisbeth Larsson. Att en friidrottshall ska gå samma väg till mötes som den redan försenade ishallen.
– Jag är jätteorolig att den här också ska bli överklagad. Man känner sig så himla ledsen när människor överklagar då det äntligen händer något bra i kommunen. Vi måste låta saker hända, säger hon, och ställer undan häckarna igen.