Rädsla för att bli avlyssnad och filmad på den arbetsplats i LKAB där sovutrymmet upptäcktes är stor. Det berättar en av de anställda och uppger att de ertappades på bild.
Läs mer: LKAB: Våra övervakningskameror följer reglerna
Han har arbetat i många år inom LKAB och berättar om den vilobänk som länge stått dold bakom ett trasigt skåp.
– Man klev som genom det där skåpet så var bänken bakom, så utifrån syntes det inte. Det var ingen som missbrukade det men folk låg och vilade ibland. Så var det.
Den tidigare LKAB-anställde mannen berättar att viloutrymmet användes av de som kände sig sjuka, hade små barn som var vakna på nätterna eller hade jobbat dubbla skift.
– Jag har koll på de gånger jag vilat, och de är inte många tillfällen, berättar han för NSD.
Diskussionen om möjligheter till att vila på arbetsplatsen blossade enligt mannen upp för två år sedan. Då fick arbetslaget till svar att om man behövde vila så fick man åka upp till sjukhälsan, ovan jord.
– Det är nästan 30 minuter dit, har man fått migrän eller blivit tvärt dålig så vill man inte sätta sig och köra så långt.
Han berättar om andra arbetsplatser i gruvan där det finns madrasserade bänkar öppet i fikarummen.
– Det är så snett att vi inte fick ha så. Och cheferna visste ju troligtvis ändå om den bänk vi hade. På en del arbetsplatser har de anställda till och med sängar i sina kurar, helt öppet, säger han.
Efter upptäckten av sovutrymmet sade två av de involverade upp sig och har idag nya jobb, och de andra två blev avskedade.
– Jag ville inte jobba kvar på ett sånt ställe. Ett öststats-ställe, med dolda kameror, säger han.
Har du koll på hur det är på arbetsplatsen nu?
– Jag har pratat med arbetskompisar som är kvar där nere. De mår fruktansvärt dåligt, är livrädda för kameror, mikrofoner och till och med för avlyssning då de ringer i sin privata mobil
Han är besviken över sättet som LKAB gått till väga i händelsen och han är övertygad om att det var en åtelkamera som satts upp. Han berättar att de som ertappades på bild kallades in till cheferna och fick se bilderna.
– Kameran har de gömt bra. Den är någonstans uppe i taket, man ser hela skåplängan där vi står och byter om. Det känns som en brottsprovokation. Personalchefen borde ha tagit in oss och gett oss en varning. Det hade räckt, då hade ingen gått dit och lagt sig mer, säger han.