Vaktmästarna - verkar i det tysta
Kyrkogårdens vaktmästare syns sällan i tackannonserna, men är en viktig yrkesgrupp. De sköter om kyrkogården, de bistår vid begravningar och de stöttar de sörjande.
Sveriges minsta krematorium.
Foto: Marie Ridderström
- Det bästa med jobbet är friheten, självständigheten och möten med de anhöriga, säger kyrkogårdsvaktmästare Lars-Göran Grelsson.
Många sörjande anhöriga vänder sig till vaktmästarna med sina funderingar.
- Många vill prata och vi avsätter tid för de sörjande. Vi vill vara tillmötesgående och ändå följa de regler som finns. De brukar lösa sig på bästa sätt, säger Lars-Göran Grelsson.
Bistår vid begravningar
Arbetet är krävande, särskilt under vintern och på våren då tjälen är två meter djup. Jordbegravningar sker året om och marken värms upp under tio till tolv dagar med ett eltråg. Urnsättningar och minneslunden får vänta till barnmarksperioden. Då förvaras urnan på en hylla i krematoriehuset. Vad många inte vet om, är att man som anhörig kan besöka Treeningheten och få en stilla stund vid urnan, innan gravsättningen.
Kyrkogårdsvaktmästarna bistår vid begravningar. Iklädda svart kostym finns de med vid kistnedläggningen, som sker med hjälp av en elektrisk sänkanordning.
Numera sänks första kistan ned till 220 cm djup, andra kistan 160 cm. Förr var gravdjupet 180 cm, men då grävdes gravarna för hand.
- Det var ett tungt arbete, vi tinade med gasol och handgrävde. Vi var två, ibland tre som arbetade i femminuterspass och avlöste varandra, säger Karl-Erik Larsson.
Kyrkogårdsvaktmästarna ser till att kyrkogården är välskött, men de enskilda gravarna ska de anhöriga vårda. Ett råd till de som inte har möjlighet att sköta om sin grav är att göra om graven till en gräsgrav.
- Många väljer att ta bort planteringslådan och det är riktigt fint med en gräsgrav, säger Lars-Göran Grelsson.
Så jobbar vi med nyheter