En ledig söndag med härligt vårväder som gjort för att vara ute och röra på sig, kombinerat med våffelservering i Ullattigården på hembygdsområdet. Det bäddade för god uppslutning av våffelhungriga.
- Det är alltid svårt att beräkna men så här många hade vi inte räknat med. Vi har faktiskt rört på oss sedan vi öppnade, sa Ann-Helen Mickelsson medan hon bar ut de våfflor Aina Koistinen gräddade så fort de blev färdiga.
Och hur många våfflor Aina Koistinen gräddat kunde hon inte svara på.
- Det går på löpande band, jag hinner inte räkna dem. Men det är massor i alla fall.
Ann-Helen Mickelsson gjorde en snabb överslagsräkning sett till nummerlapparna på de som beställt våfflor och fick det till över 100. På två timmar. Och det var också då som ingredienserna började tryta. Men snabbt var det avhjälpt med att hembygdsföreningens egna begav sig ut och handlade nya.
Nöjda besökare
Och våffeldagsfirarna var nöjda.
- Det var goda våfflor det här. Klart godkända, sa Doris Boklöv i sällskap med maken Åke.
I bordet intill hade ett sällskap samlats till en liten släktträff.
- Ja, alla runt bordet är släkt med varandra, sa Britt-Inger Engman.
- Våfflorna? Gott mycket gott. Nuförtiden är det ju mera sällan man gräddar våfflor hemma.
I ett annat bord satt Ulla Johansson som tagit med sig väninnan Inger Edlund. De hade slagit till på två våfflor var.
- Det ser gott ut. Verkligen. Det är också trevligt att komma ut och träffa folk, sa Ulla Johansson innan de tog för sig av de nygräddade våfflorna.